Hur lätt är det för en läkare att mellan patientbesöken också ta reda på allt om läkemedlen som också hamnar på receptet? Hur lätt är det för oberoende forskare att utvärdera läkemedelsbolagens resultat?
Det räcker inte med att ett försök är registrerat – det måste också finnas resultat av patientförsöken, liksom detaljer över till exempel dosering, typ av sjukdomstillstånd för patienten med mera. Utan dessa uppgifter blir studierna bara rubriker.
Johan Brun, medicinsk direktör för Pfizer i Sverige, hävdar att ”allt finns på nätet”. Därför menar han att det är lätt för läkare att ta reda på mer om ett av Pfizers läkemedel med ”bara en knapptryckning”.
Vågar du säga – med handen på hjärtat – att allt material, alla negativa studier, alla positiva, varenda patient som har prövat något av era läkemedel i forskningssyfte, finns lätt överkomligt på hemsidan?
– På den här sidan, som startades 2006, har vi successivt lagt in allt, hävdar Johan Brun, Pfizer.
Betalade av Pfizer
SVT prövade påståendet och lät Beate Wiesler, forskningsledare på det tyska institutet IQWIG, som gjorde den uppmärksammade sågningen i den brittiska läkemedelstidskriften BMJ av det antidepressiva läkemedlet Reboxetin, söka efter information på den av Pfizer utpekade sajten där ”all” information ska finnas.
I mitten av december 2012 hittade hon 28 studier listade för Reboxetin. 16 av dessa hade Pfizer betalat för, avslutat och kontrollerat resultatet på.
För ingen av dessa studier fanns resultaten beskrivna på sajten. Ingen av de studier de tyska forskarna prövade i sin kritiska artikel i BMJ finns heller med på sajten, eftersom de utfördes före 2006.
De studier över Reboxetin – ett läkemedel som varit godkänt i Sverige i 16 år – som fanns listade var för andra behandlingsområden än depression. Enligt Beate Wiesler handlade det främst om smärtbehandling.
Varken oberoende forskare eller receptförskrivande läkare kan med andra ord utifrån den ”öppna” sajten på nätet ta reda på allt om Reboxetin/Edronax – inte ens i dag, efter all debatt.
Hur väl det här ”testet” stämmer för andra läkemedel är svårt att säga något om. Men forskare hävdar att resultatet är ganska typiskt.
Stoppar avtal
En som kämpar för att få ut forskningsresultat är den oberoende forskaren Tom Jeffersson, i Rom i Italien. Han är med i det världsomspännande Cochran-nätverket. Hans kamp för att får ut studier har han beskrivit i tidningen New York Times (Drug data shouldn´t be secret” (12-04-10).
I ett mejl till SVT bemöter han vanliga påståenden från läkemedelsbranschen:
”De (läkemedelsbolagen) hävdar att alla forskningsresultat har gjorts tillgängliga för myndigheter. Med tillgänglig menar bolagen att myndigheterna fått del av materialet, och resten kan de få när de begär in det”.
”De (läkemedelsbolagen) hävdar att alla studier är publicerade. Det material som finns tillgängligt är en mix av artiklar i läkemedelstidskrifter och kortfattade översikter och summeringar på nätet. Vi vet att de publicerade uppgifterna är utvalda och otillräckliga i sin detaljrikedom för oss att arbeta med.
De (läkemedelsbolagen) hävdar att alla nya studier är registrerade, men struntar i äldre studier som är lika viktiga. De vet också att registren inte övervakas vilket gör det möjligt att ändra informationen.
De (läkemedelsbolagen) hävdar att de har en policy för öppenhet – samtidigt stoppar avtal, uppgörelser och kommittéer, det fria flödet av information”.
Tom Jeffersson avslutar mejlet med att hävda att inget av dessa problem går att lösa utan tvingande lagstiftning.
”Enormt problem”
Den brittiska läkaren och författaren Ben Goldacre beskriver i boken ”Bad Pharma” den ”svarta materia” som all okänd information om läkemedel utgör. Han menar att problemet med okänd data är enormt.
– Vi vet att hälften av alla studier som är färdiga aldrig publiceras. Vi vet att studier med positiva resultat har dubbelt så stor chans att publiceras jämfört med studier med negativa resultat. Vi vet också att när läkemedelsindustrin sponsrar studier så är det fyra gånger större sannolikhet att de är positiva.