Ett möjligt utfall av valet den 11 september är att det regeringsunderlag som stödjer Magdalena Andersson får majoritet. Som opinionsläget ser ut idag kommer hon då att behöva stöd av Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Det här vill statsministern ogärna prata om. Centerpartiet och Vänsterpartiet är fortsatt i luven på varandra och ställer oförenliga krav på en ny regering. Att Socialdemokraterna kan behöva Miljöpartiets stöd efter valet vill inte Magdalena Andersson ens antyda av rädsla att förlora mittenväljare till motståndarsidan.
Hennes regeringsalternativ, som redan tidigare varit spretigt, har dragits isär ytterligare under valrörelsen, både vad gäller sakfrågor och synen på regeringsbildningen. Socialdemokraternas triangulering mot M och SD har förflyttat partiet åt höger när det gäller bland annat energipolitik och brottslighet. Det handlar bland annat om en mer positiv syn på kärnkraften, straffskärpningar och större befogenheter för polisen när det gäller till exempel avlyssning och husrannsakan.
Det här är fullt medvetet av Socialdemokraterna och syftet är att stoppa potentiella väljarflöden högerut. Men konsekvensen blir också att avståndet vidgas till de partier Magdalena Andersson kan bli beroende av efter valet; framför allt Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Frågan om Nato
En annan viktig fråga som kan bli ett problem är Nato-medlemskapet. Vänsterpartiet är starka motståndare till ett Nato-medlemskap och kritiserar Turkiet så fort tillfälle ges. Att enskilda riksdagsledamöter viftar med PKK-flaggor försvårar också fullföljandet av ett svenskt medlemskap. Det vet Magdalena Andersson om och det är ett skäl till att hon inte vill ha med partiet i regeringen.
När det gäller den ekonomiska politiken, synen på arbetsmarknad, skatter, friskolor, för att ta några exempel, finns ändå en viss intressegemenskap mellan S, V och MP. Här är avståndet desto större till Centerpartiet, som är ett utpräglat marknadsliberalt parti. Flera S-debattörer menar också att denna ideologiska skillnad talar emot att bilda en regering där också C är med.
Lööf versus Dadgostar
Men allra störst är motsättningarna mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet, både ideologiskt och sakpolitiskt. Det har märkts tydligt under valrörelsen och både Annie Lööf och Nooshi Dadgostar har bundit fast sig ytterligare vid till synes ultimativa krav inför en regeringsbildning.
Annie Lööfs besked att Vänsterpartiet inte ska sitta med i en regering är också oförenligt med Nooshi Dadgostars krav att V ska sitta med i en regering för att släppa fram den. Någon måste vika ned sig men det kommer i så fall att ha ett högt politiskt pris.
Regeringsförhandlingarna lär alltså bli komplicerade både om regeringens sammansättning och det politiska innehållet. Ska Socialdemokraterna göra Miljöpartiet och Vänsterpartiet nöjda sakpolitiskt riskerar partiet en svår svekdebatt efter en valrörelse där man lovat hårdare tag på de flesta områden, förslag som både V och MP ogillar.
Hösten kan alltså utvecklas till en mardröm för Magdalena Andersson, även om hon vinner valet.