Från januari 2014 till oktober i år avvek 1.736 ensamkommande asylsökande barn från sina boenden runtom i landet. Det kan handla om familjehem, HVB-hem eller någon annan form av placering. Nu har Barnombudsmannen träffat några av barnen som återvänt till hemmen de lämnat för att lära sig mer om orsakerna till varför de valde att avvika från början.
En betydande andel av barnen de pratat med målar upp en dyster bild av hemmen de lämnat. Hot, trakasserier och allvarliga missförhållanden är några av skälen.
– Personalen gjorde ingenting åt att jag hade berättat att en pojke sagt ”jag ska döda dig” till mig. Så av rädsla började jag sova på gatorna, säger pojken Amad om varför han avvek från sitt boende.
”Jag ville ta livet av mig själv”
Nadira vantrivdes så mycket att hon ville avsluta sitt liv. En dag försökte hon bryta upp en låda med knivar på boendet.
– Personalen trodde att jag skulle döda dem, men det var snarare tvärtom. Jag ville ta livet av mig själv, säger hon om situationen som ledde till att hon avvek från HVB-hemmet hon var inskiven på.
Och barnen som lämnar sina hem riskerar att hamna i kriminalitet.
– De kan bli oerhört utsatta i den situationen. De söker efter vuxna som kan hjälpa dem och kan då exploateras av dem. Vissa har levt i gatumiljö och har fått sälja sig själva, säger Barnombudsmannens utredningschef Anna Karin Hildingson Boqvist.
Vill se specialiserade metoder
Andra barn har lämnat boendet de varit inskrivna på för att till exempel bo hos en avlägsen släkting.
Att avvika innebär att en asylsökande, eller en person som fått avslag på sin ansökan, har flyttat utan att informera Migrationsverket om sin nya adress. Hur många som avvikit med anledning av ett negativt besked i asylprocessen är inget man har undersökt i rapporten där man intervjuat 41 barn.
Och det går att dra många lärdomar. Bland annat vill Barnombudsmannen se en kompetenshöjning hos personalen som arbetar med ensamkommande barn.
– Det behövs specialiserade metoder om hur man exempelvis arbetar med barn som levt i gatumiljö. Det är också viktigt att vi lyssnar på barnen som faktiskt kommer tillbak. Många av de barn som vi har träffat vill bo i ett tryggt boende. Samhället har ett ansvar för de här barnen, säger Anna Karin Hildingson Boqvist.