SVT/Novus väljarbarometer indikerar att opinionen just nu är ganska rörlig och att osäkerheten är stor bland väljarna. Samtliga förändringar är visserligen små och inom den statistiska felmarginalen, men jämfört med förra månaden då Socialdemokraterna ökade något och Sverigedemokraterna backade är läget nu det omvända. S tappar återigen i stöd, medan SD åter är Sveriges största parti.
En förklaring kan vara att fokus för den politiska debatten nu är tillbaka på brottsligheten, vilket ser ut att gynna SD. När partiet tappade väljare tidigare i vinter var det en period då andra frågor stod i fokus för debatten, framför allt Arbetsförmedlingen och frågan om mer pengar till kommunerna.
Ungdomsrånen, som dominerat medierapporteringen den senaste tiden, är också en fråga som flera debattörer kopplar ihop med integration och invandring, vilket sammanfaller med Sverigedemokraternas politiska budskap. Att SD landar på 23,9 procent i SVT/Novus väljarbarometer är därmed ingen överraskning. Partiet har sedan valet 2018 ökat med 520 000 nya sympatisörer.
Tappar väljare
För Socialdemokraterna blir opinionsläget allt mer plågsamt. Partiet har sedan valet tappat 220 000 väljare och är nere på lika låga nivåer som under Håkan Juholts tid som partiledare.
I februari 2012 när Juholt avgick efter en lång period av turbulens hade partiet 22,9 procent i Novus väljarbarometer. I dag är stödet nästan lika lågt, 23,2 procent, vilket är mycket lågt för Socialdemokraterna som i valet 2018 fick 28,3 procent av rösterna.
Omfattande debatt
Inom Socialdemokraterna förs nu en omfattande debatt om orsakerna till väljarförlusterna. En viktig faktor är sannolikt Januariavtalet och dess kompromisser. Många socialdemokrater anser att för stora eftergifter i borgerlig riktning har gjorts till Centerpartiet och Liberalerna och att partiet inte lyckas profilera sin egen politik i det nya samarbetet. Den här bilden stärks av det faktum att en stor väljarflykt har skett till Vänsterpartiet.
En annan faktor bakom Socialdemokraternas nedgång är brottsutvecklingen och debatten kring sprängningar, skottlossningar och nu senast ungdomsrånen. Det här skapar oro och otrygghet bland väljarna, samtidigt som det ännu inte syns några tydliga tecken på att statsmakterna förmått att hejda brottsligheten. Väljarflykten till Sverigedemokraterna kan tolkas som ett uttryck för detta.
Största smällen
Som största regeringsparti är det naturligt att Socialdemokraterna får ta största smällen här när väljarna är missnöjda med regeringens agerande. Här kommer också den tredje faktorn in i bilden, partiledarens och statsministerns insatser. Stefan Löfven har ibland hamnat snett i debatten när han försökt förklara och ge bakgrund till regeringens agerande. Beskeden och uttalanden har stundtals varit svåra att tyda och ibland också motsägelsefulla.
Nu senast skyllde han den senaste tidens ungdomsrån på alliansens skattesänkningar 2006–2014. Ett uttalande som inte är alldeles enkelt att förstå då Socialdemokraterna accepterat dessa skattesänkningar och dessutom, som del av Januariavtalet, nu medverkar till att sänka skatterna ytterligare. Det låga förtroendet för statsministern har blivit ett växande problem för Socialdemokraterna. Stefan Löfven hamnar först på en medioker mittenplacering i Novus förtroendebarometer för partiledarna.
Missnöjet sipprar fram
När opinionsstödet nu faller för partiet börjar också det interna missnöjet med partiledaren sippra fram. Detta missnöje har bland annat återgetts av tidningen Aftonbladet. Röster ute i landet höjs om att det är dags att byta partiledare, trots att Löfven själv sagt att han vill leda partiet i nästa val.
Skulle de hittills spridda kritiska uttalandena få ett större stöd också bland tyngre S-politiker riskerar Löfven att få en intern partirevolt på halsen.
Vad som ändå talar för att Löfven kommer att sitta kvar är att för Socialdemokraterna är regeringsmakten viktigare än något annat. I nuvarande parlamentariska läge skulle det vara ett vågspel för S att försöka genomföra ett statsministerbyte. Ett partiledarskifte skulle också kunna sätta igång en intern politisk strid med svåra konsekvenser för partiet. Någon självklar efterträdare finns heller inte.
Det osäkra opinionsläget innebär också att tunga socialdemokrater anser att det finns gott om tid att bryta den negativa utvecklingen och att läget kommer att förändras när nästa val närmar sig. Så kan det förstås vara. Samtidigt är det inte alldeles enkelt att se vad Socialdemokraterna och Stefan Löfven kan göra under tiden fram till valet, som man hittills inte har försökt göra.