“Tre månader gips med armen i samma läge, inte konstigt om den låser sig så jag inte kan räta ut armen ordentligt och har väldigt ont hela tiden.”
Vi kan kalla henne för Tina. Hon har under en tid vårdats på Växjös Rättspsykiatriska regionklinik, och skriver på sin blogg att hon måste ha gips eller skenor för att hon inte kunnat låta såren på armen vara. Men behandlingen gör ont.
I journalen, som Uppdrag granskning tagit del av, skriver hennes läkare:
”Hon vill inte medverka till vård idag. Kommer tillsammans med 4 personal från psykiatrin som lotsar henne till operationssalen och där sövs hon.”
Ingår inte i de tillåtna tvångsåtgärderna
Tina är en av flera patienter på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö som berättar för SVT:s Uppdrag Granskning att de utsatts för behandlingen som innebär att man antingen gipsas eller får armarna fixerade i skenor.
Enligt Maria Nyström Agback, jurist på Socialstyrelsen, är behandlingen inte tillåten enligt lagen.
– Hälso- och sjukvård är frivilligt. När man är under psykiatrisk tvångsvård finns det vissa undantag, då får man tvinga till vissa saker, säger hon.
Metoderna som tvångsvården har att tillgå för patienter som riskerar att göra sig själva eller andra illa är endast två: Bältesläggning och avskiljning.
– Där finns inte gipsning som en tvångsåtgärd. Därför är det något som vi måste granska, säger Christina Carlsson, enhetschef på Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
”Jag försökte ta bort håret ifrån munnen men det gick inte”
På sin blogg berättar Tina om sin tid på Växjö rättspsykiatriska regionklinik, om hur hon vaknar på sjukhuset och till sin besvikelse upptäcker att armarna än en gång inte går att röra.
”De har satt på mina skenor. Det går som mest att böja armarna till 90 grader. Jag försökte ta bort håret ifrån munnen men det gick inte. Vi går därifrån och jag är jätteledsen. De har gått bakåt. De har ökat skyddet på armarna helt utan anledning. Jag har inte försökt skada mig på flera veckor, jag har haft hela vänster arm fri utan gips utan att skada den.”
Läkaren: Handlar om patientens liv
Överläkare Magnus Broberg är ytterst ansvarig för verksamheten på rättspsyk i Växjö. Han försvarar behandlingen, trots att den inte är tillåten enligt lagen.
– Jag skulle säga att vi kan vara skyldiga – när det gäller tvångsvårdade patienter som är tvungna att ha tvångsvård till följd av en allvarlig psykisk störning – att ingripa för att bevara liv och funktion även om vi inte har ett aktivt medgivande i stunden. Något annat skulle vara att överge patienten och låta hen förlora sitt liv eller funktion, säger han till SVT:s Uppdrag Granskning.
Ska man inte ändra lagarna först innan man gör något sådant?
– Om alternativet är att låta patient förlora livet och funktionen i väntan på lagändring då blir det diskutabelt, säger Magnus Broberg.
”Det var ett helvete”
Tina skriver på sin blogg att hon mår bättre nu, att hon i dag vill leva. Hon skriver att hon har mycket att tacka rättspsykiatrin för, men är fortfarande kritisk till metoderna som använts.
”Det var ett helvete då jag t ex var gipsad på båda armarna samtidigt. Att inte kunde tvätta sig själv, inte kunna äta, inte kunnat torka mig ordentligt när jag vart på toa. Men som sagt, hur hade man annars kunnat stoppa mig? Jag vet inte.”
Inspektionen för vård och omsorg har, efter att ha tagit del av uppgifterna om skenor och gipsning, öppnat ett ärende för att granska behandlingen. Efter att ha uppmärksammats och varit starkt ifrågasatt meddelade den rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö att man från och med den 1 oktober i år kommer att sluta ta emot patienter som vårdas för ett självskadebeteende.
Tina heter egentligen något annat. Läs Uppdrag gransknings rapportering om kvinnorna i tvångsvården här.