Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin. Foto: TT/Jessica Gow

Isabella Lövin har delvis rätt om kärnkraftens och vindkraftens kostnader

Publicerad

Klimatminister Isabella Lövin (MP) ger inte hela bilden när hon ställer två räkneexempel med stor spännvidd mot varandra. Om det är mer än dubbelt så dyrt med ny kärnkraft som med ny vindkraft beror på vilka exempel man lyfter fram.

Påstående: ”Kan jag bara få komma med en faktauppgift här. Att ny kärnkraft som produceras i Storbritannien eller i Finland kostar en krona kilowattimmen för konsument, medans vindkraft kostar 40 öre.” (Slutdebatten i SVT, 7 september 2018)

I slutet av valrörelsen dök kärnkraften något oväntat upp som en valfråga i valrörelsens sista debatt.

Isabella Lövins (MP) påstående kom i ett replikskifte efter att Liberalernas partiledare Jan Björklund uttryckt oro över vad som kommer att hända om kärnkraften avvecklas helt fram till 2040. 

Björklund kommenterade då den så kallade Energiöverenskommelsen från 2016 där Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, enades om en plan för Sveriges framtida kraftförsörjning.

I överenskommelsen slog de fem partierna fast att målet är att Sverige ska ha en 100 procent förnybar elproduktion år 2040. Något stopp för kärnkraften finns dock inte i överenskommelsen.

Svårt beräkna kostnaderna

Tillbaka till påståendet om kostnaden för ny vind- och kärnkraft.

Först och främst behöver man förstå att produktionskostnad är en sak och elpriset till konsument en annan. Det senare styrs av tillgång och efterfrågan och sätts på den nordiska elmarknaden och påverkas dessutom av en rad faktorer, till exempel väder, råvarupriser och den svenska kronans värde. Även distributionen av elen och kostnaden för att hela elsystemet ska fungera påverkar den totala kostnaden för kunden.

Men vad kan vi då slå fast när det kommer till produktionskostnaden för ny vind- och kärnkraft?

Det korta svaret är att det är svårt att beräkna kostnaderna då det handlar om antaganden om en rad framtida faktorer.

Enklast blir det om vi börjar med klimatministerns exempel från Storbritannien.

Påståendet om att ny kärnkraft kostar 1 krona per kilowattimme (kWh) kommer från det pågående kärnkraftsbygget Hinkley Point C i västra England, som väntas börja leverera el någon gång efter 2025.

Priset bygger på att den brittiska staten garanterat investerarna (franska EDF och kinesiska CGN) 1 krona per kWh under 35 år för den nya kärnkraften, oavsett elpriset på marknaden.

Prisnivån – som är en bedömning av de samhällsekonomiska värdet av elen från kärnkraftverket – behöver alltså inte spegla den faktiska produktionskostnaden, men klart är att konsumenten i just det här fallet kommer att få betala 1 krona per kWh i 35 år för den el som produceras.

Ingen täckning för finska exemplet

Isabella Lövin lyfter också fram Finland i sitt påstående, men där har ministern inte på fötterna.

Miljöpartiet hänvisar här till det tio år försenade bygget av en modern så kallad EPR-reaktor vid kärnkraftverket Olkiluoto i sydvästra Finland, men att produktionskostnaden per kWh skulle landa på 1 krona när reaktorn väl är färdigbyggd har man dock inget belägg för.

Istället menar Miljöpartiet att förseningarna och de skenande kostnaderna på flera miljarder euro som bygget dragits med sannolikt kommer att påverka priset.

Man bör också ha i åtanke att det i fallet Olkiluoto handlar om ny och oprövad teknik, vilket gör det vanskligt att säga att projektet är representativt för ny kärnkraft i allmänhet.

Vi kan också titta på det planerade finska reaktorbygget på halvön Hanhikivi i Norra Österbotten, som ska byggas av det finska energibolaget Fennovoima. Ryska Rosatom ska stå för själva byggnationen.

Här pekar initiala bedömningar på en produktionskostnad på 50 öre per kWh, men vad produktionskostnaden till slut kommer att landa på är dock omöjligt att säga i dagsläget.

”Kostnader på upp emot en krona”

Det har också gjorts andra uppskattningar kring kostnaderna för ny kärnkraft, bland annat i samband med förarbetet till Energiöverenskommelsen.

I ett PM från den så kallade Energikommissionen 2016 pekade man på kostnader från 54 – 63 öre per kWh, för ny kärnkraft i Sverige och EU. Samtidigt påpekade man att osäkerheten är stor och skrev bland annat:

”Det är värt att notera att det har rapporterats om kostnader på uppemot en krona per kWh för flera av de pågående eller byggklara projekten i EU.”

Utifrån tillgängliga projekt och studier kan man uppskatta, och här ska man vara tydlig med att det handlar om just uppskattningar, produktionskostnaden för ny kärnkraft från drygt 50 öre till 1 krona per kWh.

Priset på vindkraft sjunker

Även vindkraftens kostnad är svårbedömd, men här kan man se en trend att kostnaderna sjunker rejält i och med teknikutvecklingen.

När Energimyndigheten analyserade kostnaderna för vindkraft som planeras i Sverige såg man att hälften av projekten hamnade på en kostnadsnivå på 40-50 öre per kWh. Det är också dessa siffror som Isabella Lövins stab hänvisar till när SVT:s Faktakollen frågar om underlag till påståendet.

Det var dock stor skillnad på projekten i studien och det billigaste låg på 30 öre per kWh och det dyraste på 80 öre per kWh.

När man talar om vindkraft i Sverige är det mycket fokus på landbaserad vindkraft då det främst är den som är under byggnation just nu. 2017 stod havsbaserad vindkraft exempelvis för endast 3 procent av all kraft från vind.

I Energimyndighetens rapport Vindkraftsstatistik 2017 hittar vi än färskare siffror och där görs bedömningen att produktionskostnaderna för landbaserade vindkraftsprojekt som tas i drift 2020 ligger på omkring 36 öre per kWh. Alltså lägre än den siffra som klimatministern använde i debatten.

Det finns alltså stöd för att ny vindkraft har en lägre produktionskostnad än ny kärnkraft.

”Vad gör vi om det slutar blåsa?”

Men man bör komplicera saker och ting ytterligare. Att bara lyfta fram kostnaden per kWh per energislag är kanske effektiv politisk retorik, men samtidigt en förenkling av verkligheten.

Martin Johansson är analytiker och expert på Energimyndigheten och påpekar att det viktigaste för kunden är att vi har ett robust och väl fungerande elsystem.

– Vi vill ha en flexibilitet i systemet, som kan leverera el vid varje givet tillfälle. Att lösa frågan om framtidens förnybara elsystem är inte helt lätt, varken i Sverige eller i något annat land. Det är egentligen inget problem att bygga elproduktion som på årsbasis motsvarar betydligt mer än vad vi använder. Men vad gör vi om det slutar blåsa en vecka? Då kan det uppstå utmaningar.

Oavsett varifrån vi får vår el står alltså det svenska kraftsystemet inför stora förändring fram till 2040 och valrörelsen 2018 blev kanske startskottet för en ny debatt om hur den så kallade el-mixen ska se ut i framtiden och vad det kommer att kosta.

”Hela systemets kostnad måste tas med”

I dag står kärnkraften och vattenkraften för 40 procent vardera av den svenska elproduktionen, medan vindkraften står för 11 procent på årsbasis.

Den svenska kärnkraften har dock en begränsad livslängd och i dagsläget kommer den bara att kunna leverera el fram till 2045. Även de anläggningar som i dag producerar vindkraft har ett bäst före-datum.  

– Det kommer att läggas ner cirka 100 TWh elproduktion till år 2045 samtidigt som vi ska elektrifiera fordonssektorn och möjligen ersätta stål- och cementindustrin med el. Detta skapar en så pass stor omställning att det är svårt att överblicka. Det kommer att kosta oavsett om vi bygger förnybart, kärnkraft eller förlitar oss på import, säger Martin Johansson.

Även Henrik Wingfors, enhetschef på branschföreningen Energiföretagen är inne på samma spår.

– Frågan om systemstabilitet kommer att bli allt viktigare – hur ser mixen av planerbar och icke planerbar kraft ut? Och när man diskuterar kostnaden för olika kraftslag måste hela systemets kostnad tas med för att ge en rättvisande bild av den totala kostnad som slutkunden betalar i slutändan.

MP: ”Bör leda till högre produktionspris”

Miljöpartiet har fått möjlighet att kommentera faktakollen och väljer då att lyfta fram de ökade kostnaderna för bygget Olkiluoto 3.

”Kostnaden för den kärnkraftsreaktor som håller på att byggas i Finland nu,  Olkiluoto 3, har ökat från 3 miljarder Euro till 8,5 miljarder Euro. Det bör leda till betydligt högre produktionspriser än de som ursprungligen beräknats.”

Sammanfattning: Klimatminister Isabella Lövin (MP) ger inte hela bilden när hon talar om kostnaderna för ny kärnkraft respektive vindkraft. När det kommer till kärnkraftens kostnader, som är extremt svåra att uppskatta, väljer hon ett exempel som stämmer, men som inte behöver vara representativt för nya kärnkraftsbyggen i stort – bygget av reaktorn Hinkley Point C i västra England, där priset 1 krona per kilowattimme inte speglar den faktiska produktionskostnaden utan bygger på ett politiskt beslut.

Hon lyfter också fram reaktorbyggen i Finland, där ingen i dagsläget kan veta vad den faktiska produktionskostnaden blir. Ministern har alltså ingen täckning för att produktionskostnaden skulle landa på 1 krona per kilowattimme för de finska byggena.

När det kommer till ny vindkraft kan vi se att produktionskostnaden enligt Energimyndighetens beräkningar hamnar mellan 30 och 80 öre, jämfört med ny kärnkrafts produktionskostnad som uppskattas ligga på drygt 50 öre till 1 krona. Man ska dock ha i huvudet att det handlar om en rad antaganden om framtiden, vilket gör prognoserna osäkra.

Att bara lyfta fram vad respektive kraftslag kostar att producera per kWh ger inte en rättvis bild av vad konsumenten verkligen kommer behöva betala för elen. Kostnader för att säkra flexibilitet och stabilitet tillkommer och dessa kostnader beror i sin tur på hur den totala mixen av olika kraftslag ser ut.

Sammantaget är klimatministerns påstående en del av ett selektivt budskap, där det finns fakta som delvis talar emot påståendet och som breddar bilden, men eftersom en övervägande del stämmer blir betyget delvis sant. 

Har du någon fakta som kan bidra till texten eller andra påståenden från politiska makthavare som du tycker att SVT:s Faktakollen borde granska, mejla oss på faktakollen@svt.se.

Källor:

Fakta: Kärnkraften i Sverige

Visa
  • I dag står kärnkraften och vattenkraften, våra så kallade baskrafter, för 40 procent vardera av den svenska elproduktionen, medan vindkraften står för 11 procent på årsbasis. Men andelen ökat kraftigt. 2006 stod vindkraften för mindre än 0,5 procent av den totala elproduktionen.
  • Det produceras i dag kärnkraft i åtta reaktorer fördelade på tre kärnkraftverk – Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Reaktorerna Ringhals 1 och 2 kommer dock att stängas ner inom en snar framtid och Sverige har då endast sex av från början tolv reaktorer för elproduktion kvar i drift.
  • En av de främsta fördelarna med kärnkraften är att den till skillnad från exempelvis sol- och vindkraft inte är beroende av väder och vind och därmed inte lika känsligt för störningar. Den är alltså planerbar, vilket är viktigt för att garantera en stabil energiförsörjning.
  • På minussidan finns bland annat risken för olyckor samt hantering av radioaktivt avfall som måste lagras under mycket lång tid.
  • Även om fem partier 2016, i den så kallade Energiöverenskommelsen, slog fast att målet för svensk energiförsörjning är 100 procent förnybar elproduktion 2040 finns det ingenting som hindrar fortsatt kärnkraftsproduktion. Man har inte heller satt något slutdatum för den svenska kärnkraften. Avvecklingen av kärnkraften ska alltså inte avgöras av politiska beslut utan marknaden ska avgöra om kärnkraften kommer att finnas kvar även i framtiden.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Faktakollen

Mer i ämnet