Chefsåklagare Per Lindqvist ska under de tio rättegångsdagarna försöka övertyga rätten att de sex misstänkta männen skickat iväg pengar till utlandet som skulle användas av terrorgruppen IS. Och att tre av de misstänkta också planerat att begå ett terrordåd i Sverige som kunnat orsaka död och förödelse.
Att bevisa planerna på ett sådant dåd kan bli en delikat uppgift när det inte hittats några färdiga sprängladdningar eller någon konkret plats för dådet presenterats, även om åklagaren åberopar bilder av Stockholms central eller köpcentrumet Mall of Scandinavia som en av de misstänkta lagt ut på sociala medier.
”Bröllop betyder krig, kan man säga”
På den första rättegångsdagen hördes en 34-årig man som misstänks för terrorfinansiering eftersom han hade skickat pengar till en person som rest från Sverige till Syrien för att strida med terrorgruppen IS. Att läsa chattarna mellan 34-åringen och IS-terroristen, som dödades i höstas, ger en intressant inblick i användandet av misstänkta kodord som återkommer på många håll i utredningen. Vapen kallas ”leksaker”, drönare kallas ”fåglar” eller ”trollsländor” och gång på gång talas det om ”bröllop”. Under utredningen säger 34-åringen att ”bröllop betyder krig, kan man säga”. I rätten i dag var han mer svävande – han sade också att han inte vet vad Islamiska staten är – men sade att bröllop betyder strid.
Uttalandet styrker åklagarens tes att bröllop handlar om något annat även när det används i chattar av de tre män som är misstänkta för att ha planerat ett terrordåd i Sverige. Som när den misstänkte 46-åringen ifrån jämtländska Strömsund i en chatt, enligt utredningen med samme IS-terrorist som ovan, säger att han behöver en bilmekaniker till bröllopet, något som tolkas som att han söker vägledning för att bygga en bomb.
Påstådda kodord blir viktiga i målet
Hur rätten kommer att tolka chattarna och de här påstådda kodorden kommer bli viktigt för utfallet i den här rättegången när rätten ska bedöma avsikten med de stora mängder kemikalier som enligt åtalet skulle användas för att tillverka dödliga bomber.
46-åringen hävdar istället att de hundratals kilo kemikalierna han hade var någonting ovälkommet som han var tvungen att ta med för att få köpa den målarfärg han egentligen var ute efter när han köpte ett konkurslager för 200 kronor genom en auktionsfirma.