Och dyrt behöver inte betyda bättre.
– Det blir brister i kontinuiteten. Så ska man inte bedriva socialt arbete, säger Björn Fries, tidigare vänsterpolitiker i Karlskrona.
SVT:s kartläggning av de 40 största kommunerna visar att prislappen för stafettsocionomer tredubblats de senaste åren – från 40 miljoner 2013 till 164 miljoner 2015.
Och ökningen verkar fortsätta även i år. För de första sex månaderna landade kostnaderna på drygt 129 miljoner. Fortsätter det i samma takt under resten av året blir summan över en kvarts miljard.
”Ond cirkel”
Åsa Furén Thulin, avdelningschef för vård och omsorg på Sveriges kommuner och landsting, SKL, är inte förvånad. Överallt i landet hör hon hur kommunerna har svårt att bemanna socialkontoren.
– Det har blivit en ond cirkel. Eftersom det varit brist på personal har socionomer kunnat välja arbetsplats. Flera har då valt att gå från sina fasta anställningar till bemanningsföretagen och då har kommunerna blivit tvungna att anställa via dem och då skenar kostnaderna.
Dyrt och sämre kvalitet
Framför allt är det kvaliteten i socialtjänsten som äventyras när stafettsocionomerna blir för många, menar hon.
– Det här är ett dilemma inte minst för barnen och ungdomarna som behöver en kontinuitet i vem de träffar. Ska man bygga upp en stabil kontakt är det svårt med folk som kommer och går. Det handlar om förtroende på lång sikt och att ha ett nära samarbete, säger Åsa Furén Thulin.
Karlskrona kommun är en av kommunerna som är beroende av inhyrd personal. Mellan 2013 och 2015 ökade man sina kostnader för stafettsocionomer med 8 miljoner.
– Det här är absolut ingen idealisk situation. En socionom som är anställd av Karlskrona kommun kostar lite drygt en tredjedel av vad en konsult kostar, så det här är dyrt för oss och kvaliteten skulle bli mycket bättre om vi gjorde det själva, säger Claes Wiridén, förvaltningschef på socialtjänsten i Karlskrona.
Läs SVT:s tidigare granskning #hyrnotan – om skenande kostnader för hyrläkare
”Behövs en nationell plan”
Björn Fries var politiker i Karlskrona kommun under 30 år och fram till förra året aktiv i socialnämnden för Vänsterpartiet. Idag är han en av kritikerna till systemet med stafettsocionomer.
– Jag tror att kontinuiteten, att vara en del av verksamheten försvinner när du kanske till och med veckopendlar till en kommun där du inte finns och där du river av ett jobb och sen åker hem. Det är inte så man ska bedriva socialt arbete, anser han.
Åsa Furén Thulin menar att många kommuner under senare tid tagit krafttag för att komma till rätta med situationen. Bland annat genom att höja löner, korta arbetstiden och anställa administratörer och andra yrkesroller som ska avlasta socionomerna.
Men Björn Fries tycker inte att ansvaret bara kan lastas över på kommunerna.
– Vi kan inte låta 290 kommuner slåss mot varandra och övertrumfa varandra i löner och andra förmåner för då blir det fullt krig. Det måste tas ett samlat nationellt grepp om de här frågorna, som vi gjort med skolan och andra krisbranscher.
Just nu granskar vi hur kommunerna använder sig av inhyrd personal i socialtjänsten. Kontakta oss med tips och åsikter.