SVT/Novus väljarbarometer innehåller inga signifikanta förändringar även om undersökningen indikerar att ”Andersson-effekten” håller på att ebba ut. Socialdemokraternas uppgång efter partiledarbytet tycks vara bruten.
På andra sidan andas säkert Moderaterna ut. Partiet har backat i flera mätningar, men ser alltså nu ut att ha stoppat den nedåtgående trenden. Ännu är det dock för tidigt att dra några säkra slutsatser då förändringarna inte är statistiskt säkerställda.
För de krisande småpartierna är läget dystert. Både Liberalerna (2,7 procent) och Miljöpartiet (3,5 procent) ligger under riksdagsspärren.
Liberalerna har inte varit över spärren sedan juni 2019 och för Miljöpartiet är det tredje väljarbarometern i följd där partiet inte når upp till fyra procent.
Strategin tycks ha misslyckats kapitalt
Faktum är att Miljöpartiet legat under riksdagsspärren sedan partiet hoppade av regeringen i november förra året. Om syftet med avhoppet var att försöka växa i opinionen har denna strategi misslyckats kapitalt – i alla fall hittills.
En förklaring till Miljöpartiets nedgång kan också vara att allt färre väljare tycker att partiet har den bästa miljö- och klimatpolitiken. Det här har alltid varit partiets viktigaste profilfråga, men här syns en märkbar nedgång sedan undersökningen i december förra året, från 20 procent till 15 procent.
Sett över längre tid är nedgången ännu tydligare. När partiet hade som störst stöd för sin miljö- och klimatpolitik, i juni 2014, ansåg 37 procent av väljarna att Miljöpartiet var bäst på miljö och klimat.
Svårt att göra avtryck i debatten
En annan sak som sannolikt bekymrar miljöpartisterna är att Moderaterna nu är dem hack i häl i denna för Miljöpartiet så symboliskt viktiga fråga. Bland väljarna anser idag 13 procent att Moderaterna har den bästa miljö- och klimatpolitiken.
Att Miljöpartiet tappat förtroende i sin paradfråga är illavarslande för partiet. Sannolikt är det i huvudsak i denna fråga partiet har potential att locka nya väljare eller att locka tillbaka de väljare som flytt.
Ett av de problem som Miljöpartiet ofta brottats med är målkonflikterna i miljö- och klimatpolitiken. Det kan handla om nya gruvor för att utvinna jordartsmetaller som är viktiga för elektrifieringen eller fortsatt kärnkraft i en tid när behovet av elektricitet bedöms öka kraftigt.
Utan ministerposterna i regeringen har det också visat sig vara svårt för Miljöpartiet att göra avtryck i den politiska debatten. Avhoppet från regeringen kan därmed ha varit ett strategiskt magplask.
Det kan bli avgörande för vem som blir statsminister
Precis som Miljöpartiet har Liberalerna tappat förtroende i sin kärnfråga, skolan. Länge var Liberalerna det parti som ansågs ha den bästa skolpolitiken. Så är det inte längre. Flera andra partier har passerat Liberalerna i skolfrågan.
I november 2011 ansåg 23 procent av väljarna att dåvarande Folkpartiet hade den bästa skolpolitiken. Idag tycker bara 8 procent av väljarna det.
Läget är alltså krisartat för Liberalerna och Miljöpartiet så här i början av valåret. Deras vara eller icke vara i riksdagen kommer heller inte enbart att påverka partierna i sig utan också den eventuella regering som tillträder.
En socialdemokratiskt ledd regering där Miljöpartiet ingår kommer att göra andra prioriteringar än en regering utan Miljöpartiet. Och på andra sidan kommer en moderatledd regering givetvis att få en annan inriktning om Liberalerna ingår i regeringsunderlaget. Om ett av partierna åker ur riksdagen, medan det andra klarar sig kvar, kan det också få avgörande betydelse för vem som blir statsminister efter valet.