De bönade och bad. De rev sönder pass. De ringde polisen. En del föräldrar åkte till och med in i Syrien för att rädda sina barn. Men de var redan förlorade till terrorsekten IS.
– Jag blir verkligen berörd av de anhörigas berättelser. Föreställ dig att förlora ett barn, hur ont gör inte det? Men också sådan skam över att mitt barn kan ha varit med och mördat och våldtagit yazidiska barn. Och att känna sådan skuld. Vad gjorde jag för fel som ledde till att mitt barn drogs till en sådan mördarsekt som IS? säger Nalin Pekgul.
Varnade tidigt för den ökande islamismen
Nalin Pekgul har länge varnat för den ökande våldsbejakande islamismen. Hon bor i Tensta, är muslim och före detta riksdagsledamot. Redan för 15 år sedan gick hon ut och varnade för den ökande islamism hon själv såg. Då fick hon kritik från partikamrater. I dag har historien gett henne rätt. Den våldsbejakande islamistiska miljön har vuxit från ca 200 personer för tio år sedan till omkring 2 000 i dag.
– Jag tycker att statsministern tillsammans med skolministern och kronprinsessan Victoria som varit engagerad i de här frågorna, borde samla de här föräldrarna och lyssna på deras berättelser. För det är endast så man kan förstå vad det var som hände. Det kan i sin tur hjälpa oss att stoppa radikaliseringen, säger hon.
Vad har föräldrarna till IS-terroristerna för eget ansvar?
– Man har stort ansvar, men att ens barn dras till en sekt det kan ju drabba alla föräldrar. Om till exempel en kristen persons barn dras till nazister då går den ut och säger det och kan få stöd. Men när det gäller muslimer så misstänkliggörs de för att själva vara IS. Men vi muslimer är som alla andra människor, vi vill leva i demokrati i fred, säger Pekgul.
– Samtidigt är det mest vi muslimer som drabbas av dessa islamisters förtryck och det är våra barn de drar in i de radikala miljöerna.
”När ska Sverige vakna?”
Och Nalin Pekgul är mycket kritisk till att de familjerna till de som rest till IS har lämnats ensamma.
– Det här är en påminnelse om att samhället inte tagit detta på allvar. När ska de vakna? Jag känner mig ledsen, frustrerad och arg. När ska Sverige vakna?