”Det finns inga vinnare i det här.”
Så uttryckte sig Katarina Söderberg i samband med att rättegången efter dödsskjutningen av hennes son, 20-åriga Eric Torell, drog i gång. Ett uttalande som fick extra tyngd under den tredje rättegångsdagen.
Då vittnade den polis som ingick i den patrull som svarade på ett larm om en beväpnad och farlig man. Larmet var inte tydligare än så, men polisen befarade att det rörde sig om en sedan tidigare känd person som som bland annat är dömd för olaga hot, vapenbrott och narkotikabrott. Detta då det fanns ett tidigare ärende som gällde just den här personen på den aktuella adressen.
Mannen i fråga satt dock häktad natten den 2 augusti, då Eric Torell sköts till döds.
Den polis, som sköt 12 av de totalt 25 skotten och därmed tömde hela sitt magasin, var tidigare misstänkt för brott. De misstankarna avskrevs, eftersom det bedömdes som nödvärn då skotten avfyrades innan Eric Torell vände sig bort från poliserna. I stället var hon med i rätten för att berätta om sina upplevelser av den ödesdigra natten. Hennes två kollegor, som ingick i samma patrull, står åtalade för tjänstefel samt vållande till annans död alternativt tjänstefel. Även en insatschef står åtalad för tjänstefel.
Hade gråten i halsen
Det kom att bli ett känslomässigt vittnesmål.
Polisen, som var med på länk, var märkbart påverkad av situationen. Med gråten i halsen berättade hon om hur hennes patrull åkte till den aktuella adressen i Vasastan i Stockholm och hur de hamnade på den innegård där Eric Torell sköts ihjäl.
– Vi hörde på radion att inringaren såg mannen med vapnet och jag kände att vi behövde gå ut därifrån. Vi hinner inte komma ut på gatan där vi har parkerat vår bil innan vi får röra oss in mot innergården igen då NN (en av de åtalade poliskollegorna, reds anm.) uppmärksammat att den här mannen befinner sig ute på gatan, berättade hon.
”Jag blir livrädd”
I rätten fortsatte polisen att beskriva hur hon backade tillbaka in på innergården och tog skydd. Plötsligt, berättar hon, såg hon återigen mannen – som senare visade sig vara Eric Torell – närma sig.
– Jag ser att han har ett vapen i sin hand. Jag skriker ”polis, stanna!”. Men han höjer vapnet. Jag blir livrädd, han ger inte den reaktion som jag tänker mig att han ska ge.
Polisens ögon tårades när hon berättade om den dödsångest hon upplevde innan hon avfyrade sitt tjänstevapen.
– Han går mot mig och jag ser ingen annan väg än att fly därifrån, jag är helt säker på att han kommer skjuta mig. Jag flyr in mot huset och en rabatt. Mannen kommer sedan in på innergården och upptäcker mig och riktar återigen sitt vapen mot mig. Jag är helt säker på att han kommer skjuta mig och att jag är tvungen att skjuta mot honom innan han skjuter mot mig.
Samtidigt som polisen grät hade Eric Torells anhöriga blickarna sänkta.
23 av de 25 skott som de tre poliserna sköt anser åklagaren vara nödvärn. Med sina sju år i yrket hade den kvinnliga polisen mest erfarenhet i patrullen när Eric Torell sköts ihjäl.
Under de nästkommande dagarna kommer hennes kolleger, som att hade varit poliser i sju veckor respektive åtta månader, att höras.