Att en politisk vilde på egen hand kan diktera vilkoren för utrikespolitiska förhandlingar är en världsunik situation. Det säger Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Det här inträffar en gång i historien, jag tror inte det kommer hända igen, säger han.
Själva förutsättningen för de politiska vildarna stavas oberoende – och är en grundbult i den svenska politiken.
– Sverige var faktiskt först i världen med att lagfästa att man inte kan binda riksdagsledamöter [till specifika åsikter], säger Esaiasson.
Den historiska bakgrunden går att finna i en konflikt under den så kallade frihetstiden i 1700-talets Sverige.
Väljarna i Stockholms borgarstånd krävde att deras representant i den dåvarande ståndsriksdagen skulle rösta på en viss kandidat till tronföljden, men riksdagsledamoten ville annorlunda.
– Det hela drogs till rätten och då bestämde domstolen att man inte kan bestämma vad representanterna ska rösta på.
Vanligare i nya partier
Politisk vilde, eller utan partibeteckning som det heter i riksdagen, blir den som utesluts eller själv lämnar det parti vars mandat man valts in på. Sedan enkammarriksdagen infördes 1971 har Sverige haft 28 vildar, enligt en sammanställning från Altinget.
Fenomenet tycks ha blivit vanligare på senare år.
En toppnotering nåddes mandatperioden 2014-2018 då hela nio ledamöter, varav sju ursprungligen tillhörde Sverigedemokraterna, betraktades som vildar.
Just Sverigedemokraterna toppar listan över flest antal vildar följt av Vänsterpartiet och Ny Demokrati.
Få vill se förändring
Trots att vildarna urholkar partiernas makt är det få som i dagsläget vill förändra systemet.
– Det mest radikala vore att införa det som kallas återkallningsmandat, säger Peter Esaiasson.
Förfarandet, som praktiseras i vissa amerikanska delstater, innebär att väljarna i en specifik valkrets har möjligheten att folkomrösta om att återkalla en politikers mandat.
– Svenska partier har aldrig visat något som helst intresse för den här idén. Det skulle flytta makten från dem tillbaka till medborgarna och det vill man inte.
