Polisen i Sverige, särskilt i Stockholm och Malmö, har en tillräckligt hög kompetens för att utreda de många mord som skett i Sverige de senaste åren. Men på grund av en rådande tystnadskultur inom, och kring, kriminella gäng, saknas det personer som vill vittna i utredningar. Det menade Mats Löfving, ställföreträdande rikspolischef, när han medverkade i gårdagens Aktuellt.
– Därför är det rimligt att förvänta sig att en tredjedel av morden som skett i Stockholm i år kommer klaras upp, menade han.
I kvällens Aktuellt medverkade brottmålsadvokat Johan Eriksson och professorn i rättsvetenskap Bo Wennström. De riktar stark kritik mot det Mats Löfving säger och menar att polisens omorganisering är en av anledningarna till att så få mord klaras upp i Sverige.
– Man har helt enkelt blivit sämre på att utreda brott, särskilt sådana här svåra brott, säger professor Bo Wennström.
”Tystnadskulturen är inget nytt”
De menar även att den rådande tystnadskulturen inte är ett nytt fenomen i den kriminella världen och att polisen ska kunna lösa mordfallen ändå.
– Polisen har tappat tempo för att man har förlorat utredare och kompetens. Under lång tid har jag träffat på polisutredare som berättar att de går i pension och att de slutar utan att det finns något önskemål om att deras kunskap ska föras vidare. Det är ju en sorglig sak, tillägger brottmålsadvokat Johan Eriksson.
Bara en tredjedel kommer klaras upp
I fjol klarades inga av de mord som skett med skjutvapen upp i Stockholm. Trots det säger ställföreträdande rikspolischef Mats Löfving att han räknar med att en tredjedel av årets mord kommer klaras upp.
– En tredjedel är en väldigt låg nivå som man vänjer sig vid. Man kan liksom inte acceptera ett resultat på 30 procent. Att folk inte vittnar är inte hela förklaringen, de problemen har funnits ända sedan 90-talet, säger Bo Wennström.
Brister inom polisen
Många menar att karaktären på brotten i Sverige har förändrats, och blivit grövre, de senaste åren. Men att detta ska ha försvårat polisens utredningsarbete tror inte Johan Eriksson.
– Det säger man i en situation där man själv känner sig anklagad. Har man brister i sin egen organisation så vill man ju förstås hitta förklaringar till varför man inte lyckas. I statistisk mening så har vi inte en sådan lavinartad förändring av den svenska brottsligheten. Utan det är ett sätt att uttrycka sig. Gör man det gång på gång så inbillar sig människor att det är på det sättet, säger han.