Polisen har långtgående skyldigheter att informera brottsutsatta om deras rättigheter. Över en miljon människor som utsätts för brott i Sverige varje år har rätt att bland annat få information om vilket stöd man kan få som brottsutsatt. Men enligt Riksrevisionens granskning finns det flera brister i polisens arbete med informationen till brottsutsatta.
När det gäller anmälningar om våldtäkt, till exempel, har man endast lämnat information om den brottsutsattes rätt att få ett målsägandebiträde i 43 procent av fallen. En information om en rättighet som många gånger är avgörande för att hen ska kunna medverka i utredningen.
Svårtolkade beslut
Förutom att brottsutsatta inte alltid får rätt information vid anmälningstillfället, eller informeras löpande under rättsprocessen, har Riksrevisionen även identifierat problem när en förundersökning läggs ner eller en anmälan skrivs av. Besluten förmedlas på ett formellt juridiskt språk som gör att många helt enkelt inte förstår varför beslutet har fattats.
– Sammanfattningsvis handlar bristerna om att polismyndigheten har givit medarbetarna omfattande, viktiga och komplexa arbetsuppgifter utan att samtidigt ge dem bra förutsättningar för att kunna genomföra uppgifterna, säger Tove Lindström.
Endast sex veckors utbildning
Granskningen visar bland annat att medarbetarna vid polisens kontaktcenter som tar emot drygt 40 procent av anmälningarna bara har totalt sex veckors utbildning.
För att polisen ska förbättra sin information rekommenderar Riksrevisionen en rad åtgärder. Bland annat bör Polismyndigheten utveckla rutiner som säkerställer att brottsutsatta får den information de ha rätt till under hela ärendets gång, att se över och anpassa stödet till medarbetarna vars uppgift är att informera brottsutsatta samt se över utbildningarna och följa upp och regelbundet utvärdera hur och i vilken utsträckning de som utsätts för brott får den information de har rätt till.
Polisen säger i en kommentar till SVT att man är medveten om problemen som Riksrevisionen har identifierat i sin granskning och tar till sig av kritiken. Men att man behöver studera granskningen djupare för att kunna avgöra vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att informationen till dem brottsutsatta ska förbättras.