Att vara en global lastbilstillverkare är inte det lättaste nuförtiden.
Det är inte svårt att föreställa sig allvarstyngda styrelsemöten med punkter på dagordningen som handlar om koldioxidutsläppen från produkterna, elektrifiering och digitalisering. Samtliga kräver svåra strategibeslut.
Och så fort det blir en global kris störtar efterfrågan ner i avgrunden. Ingen vill köpa lastbilar, bara avbeställa. Det hände både i finanskrisen och nu i coronakrisen.
Återkommande punkt på dagordningen
Ovanpå allt detta har alltså Scanias styrelse haft punkten ”bussfabriken i Indien” på dagordningen. Återkommande, i flera års tid. De misstänkta mutorna upptäcktes enligt Scania genom interna visselblåsare och utreddes på företagsledningens initiativ. Kontanterna i påsar var kända, likaså lyxbussen till ministerdotterns bröllop. Styrelsen informerades löpande säger Scania i dag.
Dagen före invigningen i mars 2015 gick Scania ut med ett pressmeddelande. Scanias dåvarande vd Martin Lundstedt – ja, det är han som nu är vd för huvudkonkurrenten Volvo – kallade invigningen för en milstolpe. Bussarna som producerades i den nya indiska fabriken skulle inte bara säljas i Indien utan exporteras till regionen och på sikt även övriga världen.
Notan för aktieägarna: En halv miljard
Nu får vi veta i Uppdrag Granskning att fabriken stängdes på grund av mutproblemen och att hela äventyret kostat aktieägarna en halv miljard kronor.
Två frågor inställer sig:
1. Vad hade dåvarande vd och styrelse tagit reda på om hur offentlig upphandling går till i Indien, när de bestämde sig för att bygga fabriken? När man ser lokalpressens bilder från invigningen på ministern med lyxbussbröllopet blir man ju lite nyfiken på hur snacket om till exempel korruptionsproblem gått mellan de där närvarande personerna.
2. Om ledningen säkerställt att det gjorts lite research inför investeringen och därmed kände till att det förekommer korruption ganska brett, hade den då helt enkelt hoppats ingen skulle märka nåt?
Informationen om bussfabriken upphörde tvärt efter invigningen, kan man säga. Först i våras, fem år efter invigningen och i höjd med att coronapandemin lamslog världen, noteras busshaveriet i årsredovisningen.
”Affärsetik”
I en liten, ytterst finstilt ruta med rubriken ”Affärsetik” lyckas jag till slut hitta två meningar om att visselblåsarsystemet och Scanias oberoende internrevision var avgörande för att man skulle upptäcka ”oegentligheter i samband med försäljning på den indiska marknaden. Bland annat detta låg till grund för beslutet 2018 om att upphöra med försäljningen på den indiska marknaden.”
Det var nuvarande vd:n Henrik Henriksson som sjösatte visselblåsarsystemet, strax efter sitt tillträde och efter att bussfabriken i Indien startats. Det har, tydligen, lett till att ledningen och styrelsen fått bättre koll. Men inte till att aktieägarna i Scanias ägarbolag Traton, noterat på Stockholmsbörsen sedan 2019, fått koll.
Den aktieägare som inte gjorde något annat överhuvudtaget än kollade Folkhälsomyndighetens presskonferenser och läste varenda bokstav i årsredovisningarna förra året fick i och för sig veta att Scania stängt en bussfabrik 2018 på grund av ”oegentligheter”.
Dock inget om att det kostade en halv miljard eller varför Scanialedningen kom fram till att det är bättre att slänga bort en halv miljard än att försöka sälja bussar i Indien utan mutor.