– Nu är vi på upploppet. Det är 100 meter kvar på ett maratonlopp som började 2005. Det är klart att pulsen är lite högre då, säger FN-ambassadör Olof Skoog som leder kampanjarbetet i New York.
Han visar upp vad han kallar The situation room för SVT:s team. Där finns bland annat en lista över vilka länder som kan tänkas stödja Sveriges kandidatur och vilka som man behöver bearbeta lite mer. Både filmkameror och mobiltelefoner är förbjudet att ta in i rummet.
– Nu är vi inne i en del av kampanjen där det verkligen är hett. Det får inte förekomma att någon inte lyssnar på vad vi säger.
Alla länder stora som små har var sin röst.
– Man lägger lika mycket tid på Nauru, ett land med tio tusen invånare, som Kina. Det visar också att vi har respekt för att FN består av 193 länder, och inte fem, säger Olof Skoog.
Söker gentjänster
För en del länder är kampanjerna ett gyllene tillfälle att söka gentjänster i utbyte för sin röst. Det menar en av världens främsta FN-experter, Edward C Luck. Han har skrivit flera böcker om säkerhetsrådet och varit rådgivare åt Ban Ki moon.
– För några små länder är det här en chans att få uppmärksamhet. En del vill ha bistånd, andra vill ha assistans i frågor som är viktiga för dem eller garantier för hur kandidaten ska rösta i Säkerhetsrådet. De är ute efter tjänster, säger han.
Men kampanjen har också mött en hel del kritik hemma på hemmaplan. Det har handlat om uppmärksammade bjudresor för ambassadörer från fattiga länder och om brist på insyn.
Hellre fokus på EU
Det finns de som menar att Sverige gör mycket större nytta för FN och världsfreden på andra platser än just i Säkerhetsrådet.
– I Säkerhetsrådet är det tveksamt om vår röst är särskilt anmärkningsvärt bra eller kan göra en skillnad, därför att vi är bundna av vårt medlemskap i EU. Men när det handlar om att reformera FN:s verksamheten, som i sekretaratetet eller i UNDP, där skulle Sverige kunna spela en viktig och avgörande roll. Men det är mindre glassigt, tycker Inga Britt Ahlenius, fd chef för FN:s internrevision.
En annan kritiker är statsvetare Jan Hallenberg. Han menar att Sverige hellre borde fokusera på ett EU i kris.
– Vi har Greklandskrisen, Ukraina-krisen och Brexit. Det är fruktansvärda påfrestningar om allt går åt helskotta. Då tycker vi att det är så viktigt att sitta i FN:s säkerhetsråd 2017-2019. Jag tycker att det är fel fokus, säger han.
Vill in i finrummet
Men FN-ambassadör Olof Skoog i New York håller inte med. Det går att fokusera på både och, menar han.
– Det är ju trots allt inte i Bryssel man hanterar de stora konflikterna i världen, som klimatförändringar eller kriget i Syrien. Jag tycker att svensk diplomati ska sitta i det där finrummet och vara företrädare!