Inför förra valet fokuserade Miljöpartiet mycket på skolfrågan. Det var Gustav Fridolins favoritämne. Sedan Fridolin blev språkrör har partiet satsat stenhårt på att bredda partiet och att göra skolan till en viktig del av partiets profil. Det har inte gått så bra.
Fridolin själv har visserligen blivit utbildningsminister, men partiet har inte lyckats bygga någon trovärdighet bland väljarna för sin skolpolitik. Bara två procent av väljarna anser att Miljöpartiet har den bästa skolpolitiken. Endast Kristdemokraterna och Feministiskt initiativ har lägre förtroende i skolfrågan.
Inför det här valet är det miljö- och klimatpolitiken som gäller. Här anser också flest väljare att partiet har den bästa miljö- och klimatpolitiken, vilket förstås innebär en potential.
Global fråga
Klimat och miljöförstöring är också det som oroar svenska väljare allra mest. Å andra sidan har vi de senaste åren kunnat se att den politiska betydelsen av den här frågan har minskat. När väljarna får ranka de viktigaste politiska frågorna hamnar i stället frågor som sjukvård, invandring/integration, skola och brottslighet allra högst upp. Klimatet och miljön kommer betydligt längre ner.
Allmän oro och synen på vilka politiska sakfrågor som är viktiga hänger inte alltid ihop. En förklaring här kan vara att väljarna uppfattar klimat och miljö som en global, gränsöverskridande fråga som svenska politiker i riksdagen har begränsad förmåga att hantera.
Den stora utmaningen för Miljöpartiet som parti är att politiskt kanalisera väljarnas oro i klimatfrågan. Hittills har man uppenbart misslyckats med det. I dag ligger partiet på strax över fyra procent i de flesta opinionsundersökningar. Risken är alltså överhängande att man åker ur riksdagen i höstens val.
Dystopisk beskrivning
Vid helgens partikongress klubbade partiet sitt valmanifest. Delar av innehållet återfinns i Isabella Lövins tal även om perspektivet här är mer långsiktigt. Nedskräpningen av haven, inte minst spridningen av plast, är en sådan fråga.
Överhuvudtaget ägnar hon klimat- och miljöpolitiken stor uppmärksamhet i talet. Hon inleder med en dystopisk beskrivning av tillståndet för klimatet och världens hav. Hon talar om Golfströmmen som mattas av, om arter som dör ut, om smältande isar och att även små barn bär spår av kemikalier i blodet.
Tittaren och lyssnaren får intrycket att det är nu eller aldrig frågan avgörs. Hon talar om att det nu i praktiken är sista chansen att rädda jorden.
Nedskruvade krav
Samtidigt är det också en sanning att Miljöpartiet har skruvat ner på sina politiska krav inför det här valet jämfört med 2014. Helgens kongress landade bland annat i att flygskatten ska höjas, höghastighetståg byggas samt att en skatt ska införas på kött från överdriven antibiotikaanvändning i djurhållningen.
En del väljare hade måhända väntat sig att partiet, om nu hotet är så akut och överhängande, skulle ha drivit betydligt mer radikala krav. Möjligen är det här det slår slint i kommunikationen mellan partiet och väljarna, att det finns ett glapp mellan retoriken och de konkreta förslagen.
Å andra sidan vet Miljöpartiet att det kan vara farligt att driva alltför långtgående förslag i en valrörelse. Det har man egen erfarenhet av. Krav på kraftiga höjningar av olika miljöskatter kan slå tillbaka i en valrörelse. Alltför högljudda krav kan också leda till en svekdebatt. Kolbiten från förra valrörelsen är ett sådant exempel liksom löftet att stänga Bromma flygplats eller att sätta stopp för motorvägsleden Förbifart Stockholm.
En grön, skön värld
Isabella Lövin är inte bara dystopisk i sitt Tal till nationen. När hon målar sin vision av ett Sverige 2028, om Miljöpartiet får bestämma, är det en betydligt mer positiv bild. Då kör vi runt i elbilar, åker tåg, producerar vår egen el hemma och släpper inte ut några växthusgaser. Dessutom tar föräldrarna ut hälften var av föräldraförsäkringen. Vi jobbar också mindre och har mer ledig tid.
Talet är samtidigt en uppgörelse med konsumtionssamhället och dess baksidor. Det handlar om ökade utsläpp och miljöförstöring, men också stress, sjukskrivningar och psykisk ohälsa.
Budskapet är tydligt: Om bara Miljöpartiet finns kvar i riksdagen kan Sverige klara klimat- och miljöproblemen. Då är jorden räddad och då väntar en grön, skön värld. Det är också så Miljöpartiet hoppas rädda sig kvar i riksdagen.