På 1980-talet inträffade en rad ubåtsincidenter i svenska vatten som ledde till en kris mellan Sverige och Sovjetunionen. Den första redan 1980, när en sovjetisk ubåt upptäcktes vid Utö.
Den största incidenten – som gav eko över hela världen – inträffade den 28 oktober året efter, när den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund utanför Karlskrona.
Mellan 1982 och 1993 inträffade en rad incidenter, hundratals observationer och nya ubåtsjakter innan det hela ebbade ut i mitten av 1990-talet.
Kränkningarna omgavs av konspirationsteorier. Senare har mycket pekat på att flera av kränkningarna, kanske de flesta, gjordes av amerikanska eller allierade ubåtar. Dessutom tyder mycket på att den svensk militärens tekniska kompetens att skilja ubåtsljud från andra fartyg var undermålig.
Fiskare på Sturkö upptäckte U 137 utanför Karlskrona och slog larm den 28 oktober 1981. Regeringen sade nej till en sovjetisk begäran om att få bärga båten. UD framförde en protest till Sovjets ambassadör.
Dagen efter grupperades sovjetiska marinfartyg vid den svenska territorialvattengränsen. Jägarsoldater, fartyg och flyg sattes in i den svenska bevakningen av ubåten.
Den 30 oktober framförde Sovjetunionen en officiell ursäkt till Sverige.
Den 5 november meddelade statsminister Thorbjörn Fälldin (C) att ubåten sannolikt hade kärnvapen ombord. Dagen efter eskorterades den ut från svenskt vatten och förenades med den väntande sovjetiska fartygsstyrkan.