Desinformationskampanjen mot socialtjänsten, där svenska myndigheter bland annat anklagas för att kidnappa barn, baseras på uppgifter som pekas ut som rent falska. Men bakom den hätska tonen i sociala medier finns faktiska brister – flera som varit kända i åratal.

”Strukturella problem”

Både jurister och myndigheter har larmat om rättsosäkra omhändertaganden och så sent som i april rapporterade Ivo om brister i 60 procent av socialtjänstens barn- och ungdomsärenden.

Kompetensbrist och personalflykt är två saker som ofta lyfts fram.

– Svenska myndigheter kidnappar inte barn. Men det finns strukturella problem som gör att barn riskerar att omhändertas på felaktiga grunder, alternativt inte får det stöd de behöver, säger Carl Matz, jurist på MundeAhlberg, som varit juridiskt ombud för flera familjer.

En tredjedel säger upp sig

I Stockholm, Malmö och Göteborg har mellan omkring var femte och var tredje socialsekreterare inom barn- och ungdomsenheterna sagt upp sig det senaste året, visar SVT:s kartläggning. På enheten Göteborg Nordost, med områden som Bergsjön och Angered, slutade mer än 30 procent.

Nelly Enlund, socialsekreterare i Bergsjön, förlorade nästan alla sina kollegor på ett år. Hon kan förstå de som är arga – men menar att mycket av kritiken baseras på missförstånd.

– De som sprider desinformation vill inte ha en nyanserad diskussion, men det är klart att det finns nyanser. Det är extremt smärtsamma processer och alla känner inte att de får det stöd de behöver. Men att vi skulle omhänderta barn på grund av deras trosuppfattning, nej. Det finns ingen grund i det.

”Öppnar upp för godtycke”

Samtidigt som kampanjen pågår ökar trycket på socialkontoren. Antalet orosanmälningar om barn som far illa har ökat med nästan 30 procent på bara tre år, enligt siffror från Socialstyrelsen.

– De här bedömningarna är svåra och kräver erfarenhet. Många socialsekreterare gör ett väldigt bra jobb men socialtjänsten måste se till att behålla sin personal för att hantera frågorna på rätt sätt, säger Carl Matz.

Han menar att den oprecisa lagstiftningen ställer höga krav på kontinuitet och erfarenhet.

– Socialtjänstens utredningar är inte alltid bra underbyggda och det juridiska systemet är inte tillräckligt väl uppbyggt för att fånga upp det. I värsta fall öppnar det för godtycke.