Att Margot Wallström nu lämnar regeringen är ingen överraskning. Hon övervägde detta inför förra höstens val, men svårigheterna att bilda regering fick henne att sitta kvar några månader till.
När hon nu väljer att lämna sker det inför tisdagens planerade regeringsombildning i samband med riksmötets öppnande. Sedan tidigare står det klart att Ylva Johansson lämnar posten som arbetsmarknadsminister. Hon blir ny svensk EU-kommissionär. Nu avgår alltså även Margot Wallström vilket innebär att det lär bli minst två nya ministrar.
Populär i de egna leden
Möjligen är Margot Wallström mer luttrad i dag än när hon tillträdde som utrikesminister hösten 2014. Hennes idealism och aktivism har för många socialdemokrater blivit en påminnelse om forna storhetsdagar under Olof Palmes tid. Det har gjort henne populär i de egna leden. De flesta socialdemokrater pratar nämligen gärna nostalgiskt om arvet efter Palme. Men under Margot Wallströms tid som utrikesminister har det visat vara betydligt svårare att förena denna idealism med en realistisk regeringspolitik.
Ett exempel är Margot Wallströms ambition att Sverige skulle skriva under FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen. Med detta ville hon fullfölja en socialdemokratisk nedrustningstradition som går tillbaka till 1960-talet.
Kärnvapenförbudet havererade
Men ambitionerna att Sverige ska underteckna konventionen om ett förbud mot kärnvapen har havererat helt. Först när regeringens egen utredare starkt avrådde från att underteckna konventionen. Det skulle riskera att leda till allvarliga konsekvenser för Sveriges säkerhet, menade utredningen. Men det visade sig också att det saknades parlamentariskt stöd i riksdagen för att underteckna denna konvention.
En annan het potatis har varit den kontroversiella frågan om Västsaharas status. När Socialdemokraterna erövrade regeringsmakten 2014 var ett av löftena att erkänna Västsahara. Men regeringen i Marocko reagerade stenhårt, och landet har en stark position i arabvärlden. Konflikten med Marockos regering riskerade att äventyra den svenska kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd. Något större stöd inom EU för ett erkännande gick heller inte att finna. Regeringen valde då att skrinlägga planerna, så tyst och obemärkt som möjligt.
Har portats från Israel
En av de första åtgärderna regeringen faktiskt vidtog utrikespolitiskt efter valet 2014 var att erkänna Palestina. Detta skapade en infekterad konflikt med Israel som har bestått ända sedan dess. Sannolikt har detta skadat Sveriges möjligheter att agera diplomatiskt i regionen. Bråket med Israel har också inneburit att Margot Wallström portats från Israel.
Margot Wallström har som utrikesminister också lanserat begreppet ”feministisk utrikespolitik” och lyft detta i såväl utrikesdeklarationer som högtidstal. Konsekvenserna för politiken i stort är dock svåra att mäta eller uppskatta. Hon kommer dock att bli ihågkommen för att ha lanserat detta samlande begrepp för den svenska utrikespolitiken.
Margot Wallström hamnade också i bråk med Saudiarabiens regering efter att ha anklagat den saudiska regimen för medeltida bestraffningsmetoder. Saudiarabien svarade med att i protest ta hem sin ambassadör från Stockholm. Regeringen tvingades då skicka en särskild delegation till Saudiarabien under ledning av riksdagsledamoten Björn von Sydow, för att försöka släta över konflikten. Saudiarabien är nämligen viktigt för flera stora svenska exportföretag, som riskerade att drabbas av bråket mellan länderna.
Platsen i säkerhetsrådet – en stor framgång
Margot Wallström har alltså varit en utrikesminister som ibland uttryckt sig idealistiskt och aktivistiskt, men där regeringen sedan i nästa steg tvingats korrigera sin linje eller försöka släta över utspelen. Det har ökat hennes popularitet i de egna leden, men också gjort henne kritiserad bland de politiska motståndarna.
En stor framgång under hennes tid som utrikesminister är dock den svenska platsen i FN:s säkerhetsråd. De politiska motståndarna har visserligen kritiserat även detta, men faktum är att ingen svensk politiker skulle avstå denna möjlighet till en plats i världspolitikens centrum.