Mikael hittades död den 17 juni i år. Kommunen gör en utredning för att klargöra vad som har hänt. Vi har begärt ut denna utredning, men den är så pass maskerad att det mest liknar ett vitt papper, vilket vi har överklagat till kammarrätten.
När vi ställer frågor så visar det sig att utredningen inleds, genomförs och avslutas samma dag som Mikael hittas avliden. Men när vi börjar gräva i fallet så startar socialtjänsten en ny utredning.
Hanteringen väcker frågor
Hanteringen kring dessa båda fall väcker många frågor. Kan en person som avlider, och som har beviljats stöd av socialtjänsten, dö i tysthet utan att någon anhörig faktiskt får svar på vad som har hänt?
Sekretessen som omgärdar socialtjänsten är stark. Man talar i lagstiftningen om ett ”omvänt skaderekvisit”, där huvudregeln är att en uppgift ska vara belagd med sekretess ”om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.”
Just orden ”står klart” är här avgörande, till skillnad mot ett ”rakt skaderekvisit” där det står att en uppgift ska beläggas med sekretess bara om det kan ”antas” att någon skulle kunna ”lida skada eller men” om uppgiften röjs.
Socialtjänsten har alltså ett starkt lagstöd för sitt agerande. Men det behöver inte betyda att de alltid gör rätt.
Fortsätter söka socialtjänsten
På vilket sätt skulle Mikael, som är avliden, ”lida men” om hans anhöriga får veta hur det kommer sig att den hjälp han var beviljad av Gällivare kommun inte tycks ha varit i hans bostad på flera dagar?
På vilket sätt skulle den avlidne Mats ”lida men” om hans bror, Tord Fransson, får svar på varför hans bror inte fick mat på 21 dagar?
Det är frågor som socialtjänsten i Gällivare inte kommer att ge oss svar på.
Men vi fortsätter naturligtvis att söka dessa svar. Om inte annat för de anhörigas skull.