Det har gått tio år sedan Alexandra Zoffman i Fjugesta gjorde sin könsbytesoperation. Sedan dess har hon inte pratat så mycket om det.
Men på onsdagkvällen blir det ändring på det när hon kliver upp på scenen på Sparbanksbörsen i Fjugesta för att berätta hur en liten pojke blev en mycket lång kvinna.
– Det kändes som att det var dags nu, berättar hon. Det har varit så mycket trångsynthet i debatten och när en vän skrev ett inlägg om varför Prideflaggan var tvungen att hissas överallt kände jag att det var dags.
Gjorde en plan om att emigrera
I 28 år var Alexandra Alexander innan hon kände att det inte gick att hålla tillbaka sig själv längre.
– Jag ringde efter hjälp och hamnade i Uppsala där min resa började. Det är den jag vill berätta om och av-mystifiera. För mig är det inte så konstigt, samtidigt som jag fått vänja mig vid att mitt val har sårat andra och att omgivningen måste få tid på sig.
Innan hon berättade om sitt beslut för sina anhöriga gjorde Alexandra en plan om att emigrera om det skulle bli nödvändigt.
– Min bror skrek högt i förtvivlan, han blev helt förstörd. Mamma fick följa med till sjukhuset och prata med en läkare och det hjälpte henne att förstå lite bättre. Men i det stora hela upptäckte jag att det var jag som hade de största fördomarna mot mig själv. Idag är mina anhöriga stolta över mig – det känns fantastiskt bra.
Vill berätta att det går bra
Men att göra resan från Alexander till Alexandra var helt nödvändig. Ungefär som en transplantation.
– För mig var det som ett fel i kroppen, ungefär som när någon behöver en ny njure. Utan min operation hade jag inte överlevt. Skillnaden är väl att min ”transplantation” syns.
På onsdag kväll kliver hon alltså upp på scenen i Fjugesta för att sjunga, visa bilder och berätta om sin resa. Fast just när SVT ringer upp känns det hela lite överväldigande.
– Det är förtvivlat – vad har jag gjort? skrattar hon. Helst vill jag att så få som möjligt kommer. Nej, förresten, jag vill att så många som möjligt kommer, andra som är i samma situation och familjer som kanske en gång hamnar i den här processen. Jag vill berätta att det går bra och att det blir bra.