Det är praktik som gäller, under det andra året på hotell- och restaurangprogrammet. Vi träffar Sara på ett av hotellen i Örebro. Ett gäng arbetare i signalgula arbetskläder som rivit av en stadig frukost har lämnat rejält med disk efter sig. Sara rullar in den fulla brickvagnen till diskrummet. På 10 minuter är den tömd och allt sorterat i väntan på diskning.

– Jag trivs jättebra här. Får göra allt möjligt, men gillar nog mest att stå i receptionen och ta emot gäster. Det är trevligt att prata med människor, säger hon.

Steg för steg

Under höstterminen har hon varit här. Det är svårt att orka med hela dagar, eftersom kroppen inte helt har hämtat sig och det är mycket spring.

– Jag var här och provade först. Kände att det här går ju bra. Men jag förstod snart att jag inte skulle orka springa runt i åtta timmar, så jag har fått prova mig fram. Just nu kör jag från 8 på morgonen till 13-14-tiden, säger Sara.

Saknaden stor

Hon har börjat spela badminton på fritiden och umgås med vänner. Målet är att gå färdigt utbildningen och parallellt söker hon extraarbete. Inombords försöker hon bearbeta det hon varit med om och hantera saknaden av vännerna som dog.

– Jag har börjat grubbla mera och märker på andra när jag gör det. Jag är inte lika spontan som tidigare, men jag har vuxit som människa, säger Sara.

Hör henne berätta mer i videoklippet ovan.