Efter studenten är ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning helt beroende av sin hemkommun. Det är kommunen som ansvarar för att ordna ett jobb till dem – en daglig verksamhet.
Eftersom ungdomarna är så beroende av kommunen finns lagen om LSS som reglerar hur kommunen ska jobba med det här. Där står att Alva ska få arbeta med någonting hon tycker om och att Norrköpings kommun ska anpassa verksamheten efter hennes behov.
”Fruktansvärt besviken”
Men alldeles för sent upptäckte Norrköpings kommun att det inte fanns några platser alls på daglig verksamhet.
– Jag är besviken. Fruktansvärt besviken. Jag har läst på om LSS och ju mer jag läser desto mer förstår jag att vård- och omsorgskontoret i Norrköping inte har kunskap om lagen. Jag känner att jag har en kampkänsla i hela min kropp, säger Cecilia Johansson, Alvas mamma.
Under våren har kommunen arbetat fram en akut jobblösning i tillfälliga lokaler för några av klasskompisarna. Men så ska det inte gå till. För enligt lagen om LSS ska ungdomarna få vara med och påverka sin framtid.
På vård- och omsorgskontoret i Norrköping finns Alvas individuella plan som hon skrivit med en handläggare på kommunen. Där står om hennes mål. Hon vill gärna jobba med någonting runt djur, på poliskaféet eller med bilar.
Vad arbetsuppgifterna på den nya jobblösningen blir är oklart, men enligt kommunen ska verksamheten formas efter ungdomarnas önskemål.
Följ med hem till Alva Nylund och hennes mamma i klippet ovan.
