Vid lördagens manifestation #pressatläge, som arrangerades runt om i landet av Förskoleupproret, lästes ett antal berättelser från förskolepersonal i Eskilstuna upp.

Exemplet ovan är hämtat ur en av berättelserna. Den fortsätter så här:

”Vecka efter vecka har det har ordinarie schema kraschat och jag har stått mitt i den oroliga barngruppen och handskrivit nya scheman med övertid för oss som jobbar, ofta bara starttider med kravet att stanna tills verksamheten tillåter dig att gå hem.”

”Jag fick minnesluckor”

I en annan berättelse står det så här:

”Specialpedagogen sa till ledningen att läget var akut hos oss, 'de behöver vara en person till, de kommer alla gå in i väggen'. Vi fick nej till svar. Jag berättade att jag fick minnesluckor och mådde dåligt av jobbet. Jag fick höra att det var normalt. Jag fick höra 'nej du mår inte dåligt på grund av jobbet du mår dåligt på grund av ditt privatliv'.”

Konflikter och gråt

En barnskötare som jobbar på en av de nyare förskolorna med så kallade hemvister ger den här beskrivningen:

”Barnen visar upp extrema symptom på den stressen som vi alla känner och brottas med. De stora barngrupperna, ljudnivån, konflikter, gråt. att 'det är tråkigt', oro, sömnproblem etc. Det värsta och det som verkligen skär i hjärtat är att se dessa lite 'tystare' barnen som inte gör något väsen av sig, ofta slänger en vädjande blick som säger 'kan du inte ägna lite tid med mig, jag behöver det'. Tyvärr kan du inte det då du ständigt är upptagen med att punktmarkera barn med särskilda behov för du måste förebygga utbrotten när resurs inte är på plats eller att resurs inte är beviljat”.