Murre från Skogstibble känner många till från sagan om Pelle Svanslös, men runt det lilla samhället stryker också lodjur. Samhället ett par mil utanför Uppsala var ett bland flera ställen som inventerades i länet i helgen.

– De senaste åren har vi haft cirka tio honor med ungar i länet och man brukar räknar med 5,5 djur per mamma-med-unge-grupp. Det innebär att vi uppfyller kraven för så kallad gynnsam bevarandestatus, säger Sebastian Olofsson, vilthandläggare vid länsstyrelsen i Uppsala.

Lodjuren inventeras kontinuerligt mellan oktober och februari, och i helgen var det målgång för den här perioden. Det som länsstyrelsens spanat efter, och vill räkna, är antalet familjegrupper – hona med unge. Runt den räknar man med att det finns enstaka djur, bland annat en hane.

– Man har prövat att hålla koll på lodjurshonor med sändare och vi kan se djur vid åtelkameror. I framtiden kommer säkert DNA vara ett viktigt verktyg. Men snöspårningen är också viktig.

100 observationer från allmänheten

Länsstyrelsen hade inför helgen fått in cirka 100 lodjursobservationer av olika slag. Och det är de här iakttagelserna som länsstyrelsen har följt upp.

Finns det någon favoritkommun för lodjuren i länet?

– Nej, de är jämnt spridda.

Utanför Skogstibble träffar vi inventeraren Jonatan Borling. Längs med en smal väg i ett trollskt landskap följer han spår, som kan vara från en lodjurshona och hennes unge.

– Rådjur är ett viktigt bytesdjur för lokatter. Här finns mat för rådjuret, och gott om ställen för att ligga i bakhåll, säger Jonatan Borling.

Det är uppenbarligen fler än ”Murre” som trivs i Skogstibble.

Klippet: Följ med i lodjurets fotspår.