En av förklaringarna till det är sannolikt att vi har svårt att relatera till och greppa sådana tidsrymder, en annan är att processen fram till beslutet dragit ut så på tiden. Östhammar valdes ut som tänkt plats redan 2009 – och då var tanken att man skulle ha satt spaden i jorden vid det här laget.
Så för oss länsbor kan det kännas som att vi hört det massor av gånger att NU kommer ett Beslut. Men det visar sig sedan vara ännu en hållplats på vägen till Beslutet.
Därför kanske få går igång på att Östhammar nu kommer med ”ett ställningstagande”.
Det senaste som hände i processen kring slutförvaret var att kommunfullmäktige i Östhammar i somras röstade nej till en rådgivande folkomröstning om slutförvaret. Styrande politiker anser att det är dags att komma till beslut nu. Den ena i ledarduon: Margareta Widén Berggren (S) sa då att efter att frågan tröskats i över ett decennium – har det funnits alla möjligheter att påverka på demokratisk väg.
Att ha en kommunal folkomröstning kan också kännas knepigt då frågan att slutförvara kärnbränsle visat sig så komplex att det i dag inte finns nåt land på jorden som ännu lyckats få till ett slutförvar. Finland har kommit närmast då de börjat bygga ett slutförvar som påminner i upplägg om det förslag som finns nu.
Ett tröttsamt maraton
Mitt i detta befinner sig alltså Östhammar. Widén Berggrens parhäst, kommunstyrelseordföranden Jacob Spangenberg (C ) är inte sen att klä ord på den trötthet kommunen känner i detta maraton med kommunala mått mätt:
”Hela frågan om kärnavfallet är i hög utsträckning dumpad i knät på Oskarshamns och Östhammars kommuner”, sa han till Ekot förra våren.
Vi vet att de styrande politikerna i kommunen vill ha slutförvaret. Opinionen i kommunen är för – ett slutförvar skulle ge hundratals jobb i en liten kommun – och dessutom en extra penningpåse från SKB i och med det så kallade mervärdesavtalet.
Men slutförvarsprocessen kostar också Östhammar mycket i tid och energi. Och nu börjar man bli trötta.
För 2,5 år sen hände det något förvirrande att två olika myndigheter kom med helt olika besked i slutförvarsfrågan. Strålsäkerhetsmyndigheten sa JA och Mark- och miljödomstolen NEJ (till kopparkapselmetoden) men Ja till platsen Forsmark.
Sen dess ligger frågan på regeringens bord – och de är de som till syvende og sist beslutar om slutförvarets öde.
Just nu håller tjänstemän och politiker på att gå igenom svar från olika remissinstanser. Om regeringen nu har tillräckligt med underlag för att fatta beslut – och när ett beslut möjligen kan vara att vänta – kan man inte svara på i dag bland tjänstemännen på regeringskansliet. ”Det här är en politisk fråga och vi kan inte föregripa det”, säger ett departementsråd.
Regeringen bestämmer
Men på frågan om vad nästa steg är blir svaret tydligare: Det är att hämta in Östhammars kommuns inställning. För även om regeringen bestämmer har kommunen en sorts vetorätt. Vill inte Östhammar – blir det inget slutförvar.
För att landa där vi började. Hur pass het potatis politiskt slutförvarsfrågan är eller har potential att bli – har jag svårt att bedöma. Men frågorna om Stockholms flygplatser har splittrat regeringen tidigare. Och frågan är om något parti har nåt att vinna på att fatta beslut i denna fråga.
I ljuset av allt detta blir det ganska naturligt att Östhammar med sitt offentliga ställningstagande försöker puffa upp frågan på dagordningen – och i viss mån röka ut sina partivänner i regeringen på banan. Ska det bli ett slutförvar i Östhammar eller inte. Vi behöver veta och det snart – verkar vara budskapet. Om de lyckas får tiden utvisa. Men i det långa loppet kommer det vara alla dessa till synes små hållpunkter som leder fram till ett beslut. Som kan komma att påverka i många, många generationer framöver.
Video: Hur ska vi förvara kärnavfall i 100.000 år?