Boken, som ingår i en serie om svenska brott, släpptes i samband med att två år hade gått sedan trippelmordet i Uddevalla. Till grund för innehållet ligger bland annat den 2.000 sidor stora förundersökningen och protokoll från förhandlingar i tingsrätt och hovrätt. Men under arbetet med boken har ingen ny kontakt tagits med inblandade, något som väckt kritik hos anhöriga till offren.
– Jag har full respekt för det, men vi vill att läsaren ska ha samma underlag som domstolen hade. Annars kan vi ju inte säga att läsaren kan göra en bedömning av domstolarna. Så vi har inte gjort någon research med dem, för då kan de börja säga saker som inte sas i domstolen, säger Thomas Bodström, före detta justiteminister och en av bokens författare.
Han öppnar också upp för att de nu kan komma att ta kontakt med vissa inblandade.
Första besöket på mordplatsen
När SVT Nyheter Väst stämde möte med honom under fredagen var det första gången han besökte mordplatsen på Bävegatan Uddevalla. Under arbetet med boken var det kollegan Lars-Olof Lampers som gjorde researchen på plats.
– Det är väldigt speciellt att komma till en plats där unga människor har dött. Det känns obehagligt, säger Thomas Bodström.
Orsaken till att han aldrig besökte Uddevalla under arbetet var för att hans fokus låg på den juridiska analysen, för den ansåg han inte att det var nödvändigt.
”Leva med att skyldiga frias”
Anledningen till att han valde att skriva om fallet var bland annat för att tingsrätten och hovrätten kom fram till helt olika slutsatser på samma underlag. Misstänkta var de två bröderna Mark och Martin Saliba. Medan Mark dömdes som skyldig till mord i båda instanserna friades Martin först i tingsrätten för att sedan fällas i hovrätten.
– Det visar hur svår en rättsprocess är, och det visar också att det inte alltid är sanningen som kommer fram i en domstol utan det är vad åklagaren har lyckats bevisa, säger Thomas Bodström.
Är det ett problem?
– Ja, men det är också viktigt att vi har höga beviskrav. Därför det värsta som kan hända är att en oskyldig sitter i fängelset och men då får man leva med att skyldiga kanske går fria.