Isak Vahlström står på huk och rotar i containern bakom en livsmedelsbutik i Umeå. Samma slags containrar återfinns i hela landet – och fenomenet att klättra ner och plocka upp matrester som butikerna slängt kallas för dumpstring.

– Jag har alltid haft svårt att slänga mat och när det finns så mycket man kan äta är det onödigt att köpa nytt, säger han.

Isak är med i Fältbiologerna, en ideell förening för unga natur- och miljöintresserade. I norra Sverige finns Fältbiologerna i Östersund och det pågår arbete för att starta upp även i Sundsvall. I Umeå har organisationen börjat arrangera dumpstringskvällar.

Över 1,2 miljoner ton i svenskt matavfall

Enligt Naturvårdsverkets senaste mätning från 2016 ligger det svenska matavfallet på 1 225 000 ton, vilket motsvarar 129 kilo per person. Den absoluta majoriteten sker i hushållen, följt av jordbruk och storkök.

Livsmedelsbutikerna står för den minsta delen i kedjan med 30 000 ton. Men att hoppa ned i containrar kan vara farligt säger Patrik Höber som jobbar på ett återvinningsbolag i Umeå.

– En container är inte till för att klättra i och det kan ju finnas något där inuti som man kan skada sig på. Det är ju avfall och kan det kan exempelvis ligga något vasst där och det är mycket bakterier.

Enligt Ann Lundgren, jurist och lärare i straffrätt på Umeå Universitet är det olagligt att ägna sig åt dumpstring. Men det oroar inte Isak Vahlström.

– I vissa länder är det olagligt att slänga mat. Jag tycker att det är mer logiskt än att det ska vara olagligt att ta mat som är slängd, säger han.