Sametingets ordförande i Kulturnämnden, Ingrid Inga, vill se ett återbördande av alla samiska kvarlevor som finns på svenska museer och institutioner.

Lång väg kvar till försoning: ”Samtliga samiska kvarlevor ska återbördas”

Uppdaterad
Publicerad

Söndag den 9 augusti är det internationella urfolksdagen och i Umeå uppmärksammas den genom att sätta fokus på Sveriges enda urfolk, samerna. Arrangörerna menar att den svenska staten måste respektera urfolkens rättigheter, inte bara utomlands utan även på hemmaplan.

De fyra arrangörerna är Såhkie – Umeå sameförening, Amnesty Sápmi, End Ecocide Sverige och Várdduo – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet.

Arrangemanget har bjudit in talare som pratar om bland annat återlämnande av offergåvor och samiska kvarlevor till Sápmi, samiska folket.

Repatriering – återbegravning, en fortsatt viktig fråga

I Lycksele förra året återbegravdes 25 samiska kranier som hade tagits från Lycksele gamla kyrkogård under en utgrävning på 50-talet.

Men Lycksele-processen visade på många brister i hanteringen av samiska kvarlevor från statliga myndigheters sida, menar Ingrid Inga, ordförande i Sametingets kulturnämnd.

– De som arbetade med återbegravningen i Lycksele, de lokala aktörerna, har ju verkligen blottlagt Sveriges passivitet i de här frågorna, säger hon och fortsätter:

– Det visar att det är en snårig väg innan man når fram till ett återbördande, just för att det inte finns några tydliga regelverk eller finansiering för det här. Historiska museet har i sin forskningsrapport visat att det är en fråga för regeringen.

Urfolksdeklarationen – ett moraliskt åtagande

FN:s generalförsamling, och Sverige, antog Urfolksdeklarationen 2007 som handlar om hur urfolken bör behandlas i medlemsländerna. Även om deklarationen inte är bindande så anser Ingrid Inga att Sverige har en moralisk skyldighet att följa den.

– Framför allt tycker jag, som representant för det samiska folket, att Urfolksdeklarationens elfte, tolfte och 31:a artikel ska respekteras av staten. Det innebär att staten ska ha en mekanism för repatriering, och det innebär ett regelverk och finansiering av det också, vilket vi saknar idag.

Återlämnande av historiska artefakter utomlands – men inte på hemmaplan?

Sverige har tidigare återlämnat både kvarlevor och historiska föremål till andra länder, men Ingrid Inga menar att man inte visar samma försoningsvilja hemma.

– Sverige återbördar ju kvarlevor och arkeologiska föremål till andra länder, men inte till det samiska folket, och det är det som är så märkligt. Och det är ju typiskt staten Sverige, hög svansföring internationellt men på hemmaplan händer det inte särskilt mycket.

Hon säger att repatriering och den kommande sanningskommissionen, vars finansiering regeringen i juni i år gav klartecken till, är viktiga steg till försoning.

– På elva statliga museer finns det samiska kvarlevor, sen finns det även på medicinska institutioner, till exempel Karolinska, och universiteten har också samiska kvarlevor.

Ingrid Inga fortsätter:

– Vill staten ha en annan relation till samerna så är sanningskommissionen, och att samtliga kvarlevor ska återbegravas, viktiga bitar på vägen.

Hör mer om vilka hinder som finns för en försoningsprocess i klippet ovan.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.