Hon valde yrket för att hon gillar att jobba med barn och att lära ut saker. Men arbetet som matte- och NO-lärare på en mellanstadieskola i Sundsvall blev tuffare och tuffare. För drygt tre år sedan blev hon sjukskriven.
– Jag var så sjukt trött. Det var som att huvudet inte fungerade på mig längre.
Pressat arbete
Hon beskriver ett kaos på arbetsbordet och en allt mer pressad arbetssituation. Hon började ta med arbete hem, på kvällar och helger.
– Jag ville ju så gärna jobba kvar, men det är svårt att räcka till. Det gick en månad och det var som om rullgardinen gick ner. I två månader kändes det som om jag bara sov.
Sjukdom räknas som personliga skäl
Hennes bild är att den höga arbetsbördan tillsammans med en tidigare diagnos som ger henne värk och smärta, blev för mycket. Efter drygt tre år har hon inte fått tillbaka arbetsförmågan och nu vill hennes arbetsgivare, Sundsvalls kommun, avsluta hennes anställning av ”personliga skäl”. I det här fallet är sjukdom det personliga skälet.
– Den krassa verkligheten är att man i dag säger upp folk som är långtidssjukskrivna. Om man sedan tycker att man gjort ett rehabarbete så vet jag inte vad det är. Jag känner inte att de gjort något för mig i alla fall, säger Ann Wallin.
Rehabilitering och omplacering
Enligt lag har arbetsgivaren ett rehabiliteringsansvar. Om man inte kan komma tillbaka till sin ordinarie tjänst görs en omplaceringsutredning. Är även den resultatlös så kan långtidssjukskrivning vara saklig grund för uppsägning, enligt en dom i Arbetsdomstolen.
– Jag känner inte att man får stöd och hjälp att komma tillbaka, som det så fint heter att man ska rehabiliteras tillbaka till arbete.
Besked i rekommenderat brev
Beskedet att barn- och utbildningsförvaltningen i Sundsvall vill avsluta hennes tjänst fick hon i ett rekommenderat brev. Det var väntat, men besvikelsen går inte att ta miste på.
– Det känns som att man ska vara en övermänniska för att duga. Det borde finnas möjlighet för alla att jobba och det borde bli billigare i längden för samhället, säger hon.