I början av veckan rapporterade SVT om My Jeppsson Lindkvist i Sundsvall, som stängts av från sitt uppdrag som dressyrdomare i 18 månader av Svenska Ridsportförbundet.
Orsaken var att hon i sociala medier tagit upp missförhållanden och övergrepp i branschen och där hon också namngav flera män.
Många reaktioner
Enligt förbundet stred My Jeppsson Lindkvists agerande mot de gällande värdegrunderna. Publiceringen rönte stor uppmärksamhet och organisationen Safesport berättade om många reaktioner från personer med liknande erfarenheter.
Känner du igen dig i det här? Delta i vår chatt.
Har du upplevt en tystnadskultur eller svårighet att ta upp kränkningar inom idrotten?
Barnens bästa • Ja. Finns nog inom många sporter. Varför finns inte krav från respektive specialförbund att alla ledare/tränare ska ha god kunskap om barns utveckling och även vara kunniga i psykologi? Dvs hur man förhåller sig till ett barn i en kultur där prestation, konkurrens och resultat mäts. Psykisk misshandel, trycka ner, spela ut barn mot varandra osv kan göra stor skada. Inte bara fysiska övergrepp. Hur får man stopp på det som är oetiskt och kränkande men kanske inte brottsligt?
A • Hela samhällsklimatet präglas av tystnadskultur och cancellering av den som vågar bryta tystnaden. Tänker på hur illa Patrik Sjöberg bemöttes av åsiktskorridoren då han gick ut och berättade om vad han varit med om. Man måste ta till sig att den som blivit utsatt måste få upprättelse och få berätta öppet om vad som skett. Namn måste nämnas, så är det bara. Skam åt den som vänder bort från offrets sida. Jag har upplevt övergrepp i en annan kontext, från skolläkare, men jag är övertygad om att alla de som utsätts för övergrepp har likadana känslor och känner samma förtvivlan!
Jag skulle verkligen vilja veta vad de stora stjärnorna inom ridsporten gör/har gjort för att uppmärksamma tystnadskulturen och övergreppen som sker inom ridsport.
"Signatur" (Reds anm: Denna kommentar har redigerats för att inte peka ut en enskild klubb) • En fruktansvärd sport, så mycket härskarstrukturer, maktspråk, "vi och dom" har jag aldrig sett i någon annan sport. X Ridklubb, på 80-90 talet, en plats för mobbning, sexuella trakasserier av ridlärare (manliga) och kränkningar (kvinnliga ridlärare) några finns ff kvar idag. Verkligen klubben för inbördes beundran. VIDRIGT! Förstörde hela min kärlek till hästar och mina tankar kring människor.