Malinmannens försvarare bestrider resning: ”Dna-spåret bevisar inte mord”

Uppdaterad 11 februari 2022

Publicerad 11 februari 2022

I ett nytt yttrande till Högsta domstolen bestrider den så kallade Malinmannens försvarare Ulf Holst Riksåklagarens resningsyrkande i målet om mordet på 16-åriga Malin Lindström i Husum 1996.

Bland annat menar han att den nya bevisningen i målet, hans klients dna på Malins kropp, inte kan anses vara bindande bevisning för mord.

I den nio sidor långa inlagan redogör advokat Ulf Holst utförligt varför han anser att Högsta domstolen, HD, inte ska bevilja resning i Malinmålet.

Bland annat förklarar han sin ståndpunkt kring den nya bevisningen, det vill säga det dna-spår från den så kallade Malinmannen som i somras kunde säkras sedan en dna-profil dessförinnan kunnat fastställas utifrån en spermafläck på Malin Lindströms byxor.

Fallet Malin Lindström

Ulf Holst menar att Riksåklagarens slutsats att den nya bevisningen skulle ha inneburit en fällande dom i hovrätten i den förra rättsprocessen – om den varit känd då – ”med fog kan ifrågasättas”.

Inte utrett när dna-spåret avsattes

Holst pekar bland annat på att det inte är utrett mer exakt när dna-spåren på kroppen avsatts.

Under den förra processen mot ”Malinmannen” ansåg inte hovrätten att det var styrkt att han och Malin stött på varandra innan mordet skedde.

Advokat Ulf Holst försvarade den man som först dömdes men sedan friades för mordet på 16-åriga Malin Lindström i Husum 1996. Nu när Riksåklagaren begärt resning i målet har Holst åter trätt in som mannens försvarare. Foto: SVT / arkiv

Och eftersom utredningen i målet pekar på att mannen varit på fyndplatsen för Malins kropp en tid efter mordet – enligt tesen för att täcka över kroppen med granris – så skulle det kunna vara så att han upptäckt kroppen (alternativt förevisats den av någon annan) en tid efter det att mordet skett och då avsatt dna-spåren på Malin.

Alltså innebär detta, menar Holst, att det faktum att hans klients dna säkrats på kroppen inte nödvändigtvis behöver betyda att han också utfört mordet.

”Ingen bindande bevisverkan”

”Dna-spåret har ingen, i förhållande till mord, bindande bevisverkan mot (NN) utan är att betrakta såsom ett indicium bland flera”, skriver Ulf Holst.

16-åriga Malin Lindström försvann spårlöst i Husum i november 1996. Ett halvår senare hittades hon mördad i ett skogsparti. ”Malinmannen”, då 18 år, åtalades för mordet och dömdes först i tingsrätten, men friades i hovrätten som ansåg att bevisningen inte höll.

Sedan ”Malinmannen” på senare tid alltså kunnat knytas till kroppen via dna har Riksåklagaren lämnat in en ansökan om resning till HD, som väntas fatta beslut i frågan i vår.

SVT har förgäves sökt advokat Ulf Holst för en kommentar.

Hovrättens tre krav på bevisningen för fällande dom i indiciemål

– Att den misstänkte måste ha befunnit sig på eller åtminstone i närheten av brottsplatsen.

I Malinfallet är det inte fastställt att brottsplatsen är lika med fyndplatsen, påpekar advokat Ulf Holst och understryker också att det inte är bevisat att hans klient befunnit sig vid eller i närheten av fyndplatsen ”i närtid till Malins försvinnande”.

– Att den misstänkte haft möjlighet att utföra gärningen.

”Ja, i bemärkelsen att han haft de fysiska förutsättningarna som krävs. Men det torde gälla en stor del av mänskligheten och okunskapen om när och var brottet ägde rum gör att antalet potentiella gärningsmän är så stort att rekvisitet saknar betydelse för bevisvärderingen”, skriver advokat Holst i sin inlaga till HD i Malinmålet.

– Att annan gärningsman kan uteslutas.

En alternativ förövare i Malinfallet kan inte uteslutas menar Ulf Holst. Det finns iakttagelser i Husum dagen då Malin försvann som visar att Malin kan ha befunnit sig på andra platser vilket i sin tur öppnar möjligheter för andra scenarion. Och det skulle i så fall inte påverkas av dna-spåret, anser Holst.

Fallet Malin Lindström

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.