Under fredagen kommer domen i det uppmärksammade fallet vid Långgruvan, mellan Avesta och Norberg. En man står åtalad för försök till mord och grov våldtäkt på en kvinna som han varit bekant med. Han misstänks ha knuffat ner henne i gruvhålet där hon sedan legat i ett dygn innan hon räddadades.

– Första känslan när hon var ivägtransporterad med helikoptern var en väldig lättnad, att det hade gått bra ändå. För när man ser fallet så långt ner och allt som hade hänt så är det otroligt att hon egentligen överlevde, säger Emanuel Lidman, som jobbar tillsammans med Oscar Alm Sarin på räddningstjänsten Södra Dalarna.

Får sällan veta hur det går

I många fall får räddningstjänsten aldrig veta hur det går för de personer de har varit med och räddat. 

– Men i det här fallet vet vi ändå förhållandevis mycket, säger Oscar Alm Sarin och syftar på det som framkommit i media.

Hur har du påverkats av den här händelsen?

– Påverkad är man ju av det här, sen har jag kanske inte satt någon etikett på vad det är jag känner. För många som jobbar inom blåljusyrkena så har man ju en empatisk känsla och känner en sympati med de man träffar.

Vittnat i tingsrätten

Oscar Alm Sarin har också varit på plats i Västmanlands tingsrätt och vittnat om intrycken vid räddningsinsatsen. Han var först fram till kvinnan på botten av gruvhålet. Att se henne igen i tingsrätten beskriver han som speciellt.

– Men det fanns inte utrymme för oss att prata med varandra då, men jag har fått höra att hon gärna skulle vilja träffa oss igen för att få tacka oss, säger han.

”Det är mörkt och fuktigt” – i klippet berättar Oscar och Emanuel om den dramatiska räddningsinsatsen.