Unni och Per-Håkans son Patrik började få problem när han gick i åttan i grundskolan. Året därefter förvärrades hans problem.

– Till slut fick han ett akut psykosgenombrott och blev tvångsintagen på sjukhuset, minns Unni.

Diagnosen blev schitzofreni. Patrik tvångsvårdades, blev för frisk för psykiatrin och åkete hem, blev sämre och åkete in igen. Trots att han provade flera olika mediciner var det inget som riktigt hjälpte.

Både Unni och Per-Håkan började att jobba deltid och försökte samtidigt att hitta någon form av dagligvård som kan hjälpa Patrik. Under ett års tid fick han bo på ett behandlingshem i Dalarna som fungerade. Men plötsligt lades boendet ner och Patrik fick åka hem igen.

– Vi insåg direkt att det här kommer att gå åt helvete, vi klarar inte det här, säger Unni.

Efter många turer med polisingripanden och tvångsvård fick Patrik till slut komma till ett boende i ett annat landsting. Det var speciellt inriktat på unga schitzofrena och där stannade han det sista året av sitt liv. Men till slut orkade han inte.

– Vi förstod inte när vi träffade honom fyra dagar innan att han skulle ta sitt liv, konstaterar Per-Håkan. Det var inte så uppenbart. Han sa bara ”Om ni visste hur jag måste lägga band på mig för att det här ska fungera”

Hör hela den starka berättelsen om föräldrarnas kamp, hur Patrik till slut valde att ta sitt liv och hur hans föräldrar har orkat i inslaget.