Vid platsen där Sala Silvergruva ligger har gruvbrytning pågått så tidigt som sent 1400-tal. Detta grundar sig på ett brev daterat år 1510, i vilket gruvan nämns i skrift för första gången.

Under Vasatiden, d.v.s. första hälften av 1500-talet, hade gruvan sin glansperiod med enorma utvunna mängder silver som resultat: upp till nästan fyra ton silver per år under vissa perioder.

1624 grundades Sala stad av kung Gustav II Adolf och gruvbyn vid gruvan avfolkades. Säkert låg det flera anledningar bakom detta: ras, kungens avsaknad av en god kontroll och administration samt att det låg på modet att grunda nya städer. Under detta århundrade nådde man ner till hela 250 meters djup i gruvan, där silver bröts.

Under 1700-talet tillkom många av de brytningsnivåer där guidade turer genomförs nuförtiden: från 40 ner till 155 meter. Detta århundrade började man även använda sig av blyet i malmen. Bland annat tillverkades blyhagel. Krutsprängning användes också i gruvan även om det var ovanligt.

1800-talets gruvdrift påverkades en hel del av nytänkande, nya metoder och uppfinningar, framförallt under den senare hälften av århundradet. Dynamiten och ångkraften introducerades och man slutade till sist att tillmaka, d.v.s. mörbränna berget. I slutet av århundradet avtog Kronans intresse för gruvan och den privatiserades. Brytning och utvinning av zink kom även igång runt sekelskiftet.

1908 gick Aktiebolag Sala Zink i konkurs. Följden blev att gruvdriften lades ner, gruvarbetarna förlorade sina jobb och en mer än 400 år gammal epok nådde sitt slut.

Källa: www.salasilvergruva.se