Framför allt jihadister och al-Qaida-sympatisörer tar sig in i landet för att slåss mot al-Assads regim. Men de här grupperna vill ha ett annat Syrien än rebellerna i Fria syriska armén.
I den syriska byn Latamneh dödades i april 26 personer från en och samma familj när regimens milis hämnades för att en person hade deserterat. Totalt dödades 65 människor. Den franske frilansjournalisten- och fotografen Mani har besökt byn – en av många platser där civilbefolkningen drabbats mycket hårt av kriget.
Latamneh är en ödslig, bortglömd by. Begravningsplatsen bär vittnesbörd om det som hänt. En pojke som skadades men överlevde berättar om när hans bror och många andra i hans familj dödades av Bashar al-Assads milis.
Såg du massakern?
– Ja jag var där.
Blev du skadad?
– Jag blev opererad här, säger han och pekar på sin mage och säger att den skadades av splitter.
Det fanns 26 människor i huset när det sprängdes i bitar.
Dödade de din släkt och familj?
– Jag har förlorat tre kusiner och tre av mina syskon. Morfar dog också och farbror Ahmad. Har jag glömt någon...? Jo, morbror Ghazis fru och hennes tre döttrar.
Alla på samma dag?
– De hittade dem alla på samma dag, men på massakerns första dag dödade de min bror. De sköt en granat mot oss. Min bror som dödades gick på gymnasiet.
Hur känner du dig inför detta?
– Jag hoppas Gud ska göra Assad helt förlamad och blind.
Vet du vad som pågår i ditt land just nu?
– Jag vet att regimens banditer dödar befolkningen.
Varför gör de det?
– Jag vet inte... för att Assad ska kunna förbli president.
Varför utplåna en hel släkt? Jo, som hämnd för att en av dem deserterat från armén. Totalt dödades 65 människor på en halvtimme.
Hellre dö än gripas
Byborna känner sig skyddslösa. Flera av dem har beväpnat sig. Den här gruppen tillhör Fria syriska armén men de har bara enkla vapen. Det mesta tillverkar de själva, till och med bombbälten om det skulle behövas. De tar hellre livet av sig än låter sig gripas av regimen
– Först försvarar man sig med granater. Om det inte fungerar använder man pistol. Om det misslyckas är det slutgiltiga valet... ens sista ögonblick i livet, säger en man medan han visar hur han sätter på sig sitt egentillverkade bombbälte.
På bakgården bland getter och kycklingar pågår tillverkning av ammunition och bomber.
Inte alltid välkomna
Med det knappa stödet från omvärlden måste byborna lita till sin egen förmåga. På många håll i Syrien försöker människor försvara sig och sitt samhälle. De hoppas på hjälp utifrån.
Det finns de som kommer till Syrien för att slåss, utländska krigare från till exempel Libyen. De ser det som händer i Syrien som del av ett större krig. Men de är inte alltid välkomna.
De syriska rebellerna är del av samhället. Regeringen ser dem som terrorister, själva säger de sig slåss för frihet. Många av rebellerna oroar sig för ankomsten av utländska krigare med andra mål, jihadister och al-Qaida-sympatisörer.Deras närvaro kan ändra krigets karaktär.
Några män i byn diskuterar de utländska krigarna:
– Vi kommer att få stora problem när Assad har fallit.
– Jag vill inte ha utländska krigare i vårt område. Deras antal är skrämmande stort nu. De har samma mentalitet som al-Qaida. Vi har inte det sättet att tänka.
– Jag kan se dem spränga bilbomber... i Syrien har vi inte den mentaliteten.
Nattliga begravningar
När skymningen faller i byn samlas hundratals krigare för något som blivit en nattlig ritual: begravning av ännu en som fallit i strid. Frustrationen och ilskan är stor mot väst som inte stoppat blodbadet och mot oppositionen i exil som ses som svag och handlingsförlamad.
– Vi får ingen hjälp från Syriens nationella råd eller de andra oppositionsgrupperna i exil. De bor på lyxhotell, de tar emot miljontals dollar medan vårt blod flyter, men de ger oss ingenting. Men det är folket som kommer att få sista ordet! säger en man.
Spejare rapporterar att regeringsstyrkorna som omger staden har börjat röra på sig. Kanske är en ny attack på gång? Det här samhället lever under ständigt hot. Det skapar desperation, och får vanliga människor att låta som extremister.
”Ger min son till al-Qaida”
– Om det internationella samfundet inte agerar, kommer jag att ge min son till al-Qaida. Min unge son, säger en man och pekar på en liten pojke.
– Vi går med i al-Qaida... Vi blir mänskliga bomber, vi kommer att ta på oss våra självmordsbälten, vi kommer att tillverka bomber och spränga dem överallt! Men bara mot förtryckarna!
Agenda söndag 30 september kl 21.15 i SVT2. Efter reportaget kommenterar frilansjournalisten Aron Lund situationen i Syrien.