SVT:s Lena Scherman och Linda Hörnqvist porträtterar tre kvinnor från olika delar av det afghanska samhället som alla har något gemensamt – deras liv och framtid står nu på spel.
-När jag fyllde nio lade min styvmor på mig mer hushållsarbete. Om jag gick ut blev jag utan mat som straff. Jag tvingades sluta i skolan och min styvmor sade till mig: ”Ska jag laga mat och du bara komma hem och äta?”.
I Kabuls utkanter träffar SVT Pashtun. Hon är inte unik, utan ett vanligt kvinnoöde i Afghanistan.
-Mamma dog när jag var liten, så jag har inga minnen av henne. Jag minns inte ens hur hon såg ut, berättar hon.
Istället fick hon en styvmor som behandlade henne som ett hembiträde. Pashtun blev bortgift när hon var 15 år med en 55 år äldre man. I dag är hon 25 år, hon har fött fem barn och hennes nu åttioåriga man kan inte jobba.
Måste ha manligt sällskap
Trots att hennes man är gammal och inte orkar hjälpa till med försörjningen eller hushållet så råder inga tvivel om vem som bestämmer. Pashtun tvättar andras kläder för att få lite pengar till mat, men hon får aldrig gå hemifrån utan mannen.
Hon visar oss elkabeln som hänger ett tiotal meter från huset, nära grannarnas kycklingar som går och pickar i slänten, och så pekar hon.
-Där bor grannen, och vid kycklingarna går min gräns. Därifrån och hit upp sträcker sig mitt område.
Pashtun måste ha manligt sällskap och täcka sig helt om hon skall lämna huset. Även då hon skall göra sina dagliga sysslor som att tvätta:
-Min man är hård. Jag får inte gå ut utan burka. Även om vi är fattiga har vi vår heder att bevara. Min man säger att han får dåligt rykte om jag visar mig utan burka, säger Pashtun.
Farligaste landet för kvinnor
Pashtuns liv är inte unikt – de allra flesta kvinnorna i Afghanistan har tvingats in i äktenskap – oftast innan de fyllt 16 år, De flesta får inte gå utanför sitt hem, om de inte har en man vid sin sida. I Afghanistan gifts, säljs eller byts kvinnor bort mot får, pengar eller opium. Närmare 90 procent av kvinnorna utsätts för våld i hemmen – Afghanistan är världens farligaste land att vara kvinna i.
-När Afghanistans regering tillsattes efter den första Bonn-konferensen delades makten upp mellan olika maktcentra. Resultatet blev att kvinnorna fick en symbolisk plats i regeringen. Vi har 68 kvinnor i parlamentet och frågan är om inte det är de enda lyckliga kvinnorna i Afghanistan, säger Malalai Shinwari, en av Afghanistans främsta politiska experter till oss.
För få kvinnor i parlamentet
Och hon är inte hoppfull om att de kvinnliga parlamentarikerna skall kunna göra något konkret åt kvinnornas situation:
-Parlamentet är fyllt av krigsherrar, och regeringen är också uppdelad mellan olika krigsherrar, det finns kvinnor men bland alla dessa män så är 68 kvinnor alldeles för få, de kan inte tillgodose alla afghaners rättigheter.
30 procent av flickorna har tillgång till skola, 10 procent av kvinnorna kan i dag läsa och skriva. Samtidigt fortsätter talibanerna att attackera flickskolor. Tio år efter talibanernas fall har en del hänt men förfärande mycket återstår. Inom två år ska alla utländska soldater ha lämnat och afghanerna helt ta över ansvaret för landet.
Kastas tillbaka i tiden
Frågan är vem som tar över arbetet för kvinnors rättigheter och för deras säkerhet:
-Krigsherrar eller talibaner – enligt min mening är krigsherrarna farligare än talibanerna, därför att krigsherrarna har slips men gör det som talibanerna gjorde, de tycker inte heller om kvinnor. Om vi låter krigsherrarna bestämma skulle det inte finnas en enda kvinna i parlamentet. Jag tror att det som vi har åstadkommit kommer vi att förlora och kvinnor kommer att kastas tio år tillbaka i tiden, säger Malalai Shinwari och ser mycket pessimistisk ut.
Gå kvar i skolan
Men utanför Kabul, i den skitiga lantliga förorten, tänker Pashtun inte på politik och utländska soldater när hon funderar på framtiden. Hon tänker på sin dotter.
-Jag anmälde henne inte till skolan när hon var sju år. Hon ville så gärna, men vi hade inte råd. Men min syster erbjöd sig att betala papper och pennor, så då sade jag ja. Min syster köpte det hon behövde, och anmälde henne.
Nu hoppas Pashtun att hon ska lyckas övertyga sin man om att dottern skall få gå kvar i skolan.
-Om jag får leva ska jag se till att hennes liv inte blir förstört som mitt. Jag hoppas att min dotter ska vara äldre än jag när hon gifter sig. Hon ska bli läkare för att vårt liv ska bli bra och för att hjälpa folket. Hon vill så gärna bli läkare eller lärare. Ibland leker hon lärare med en pinne.
Korrespondenterna säsongsstartar onsdag 18 januari klockan 21.30 i SVT2.
Lena Scherman
lena.scherman@svt.se
Saam Kapadia
saam.kapadia@svt.se