Han bor i en av de fattiga stadsdelar där demonstranter och kravallpolis drabbar samman varje kväll. Och han stödjer helhjärtat protesterna mot landets konservativa regering som skakat det sydamerikanska landet i över en månad. Det började med en generalstrejk mot en skattereform men växte snart till en bred proteströrelse med krav på mer långtgående förändringar av det colombianska samhället.

Sju miljoner går hungriga

Under 2020 blev ytterligare tre miljoner colombianer fattiga – den största fattigdomsökningen som uppmätts i landets historia. Samtidigt visar färska siffror att antalet colombianer som inte får tillräckligt med mat växt till hela sju miljoner. Och det är den växande desperationen i samhället som är motorn i protesterna. Men den senaste tiden har alltmer av diskussionen i Colombia kommit att handla om hur regeringen hanterat proteströrelsen.

Från början av protesterna har människorättsorganisationer lämnat oroväckande rapporter om övervåld från säkerhetsstyrkorna. Stadigt har antalet döda, skadade och försvunna växt. Human Rights Watch hade tidigare i veckan tagit emot anmälningar om 63 dödsfall och kunde bekräfta att 28 av dödsfallen var direkt kopplade till protesterna – 26 civila och två poliser. Frågan om övervåld från säkerhetsstyrkorna aktualiserades ytterligare när minst 13 personer dödades under fredagen i Colombias tredje största stad Cali.

Civilklädda skjuter på demonstranter

Men det är inte bara de höga dödssiffrorna som är anmärkningsvärda. Det finns mängder med videomaterial som visar hur civilklädda personer skjuter med pistoler och automatvapen mot demonstranterna. Och i flera fall står poliser bredvid utan att ingripa. De här scenerna väcker mörka minnen från Colombias historia där polis och militär ofta samarbetat med paramilitära grupper som utfört det smutsiga jobbet – att förfölja och döda oppositionella.

Det vi ser är en djup kris för hela det politiska systemet. Många medborgare – inte minst de yngre – tror inte på en lösning inom ramen för befintliga institutioner och traditionella politiska partier. Det finns flera likheter med utvecklingen i Chile som skakades av stora protester hösten 2019. Men Colombia är inte Chile. Risken för en destruktiv våldsspiral är betydligt större i Colombia – ett land där det finns gott om vapen och där inbördeskrig varit mer regel än undantag.

Nästa års val kan bli blodigt

Colombia står nu inför ett vägskäl. Det har inte ens gått fem år sedan den colombianska regeringen undertecknade ett historiskt fredsavtal med Farc-gerillan som satte punkt för en av världens längsta väpnade konflikter. Om våldet fortsätter att eskalera finns det en reell risk för att det colombianska samhället kastas in i en ny lång våldsspiral – denna gång med storstädernas slumområden som slagfält i stället för avlägsna djungelområden.

Den colombianska regeringen anklagar proteströrelsen för att sabotera landets ekonomi genom vägblockader och vandalism. Och så sent som i fredags hävdade Colombias justitieminister att ingen dödats i samband med protesterna utan att dödsfallen ägt rum vid ”bråk”. Nu ökar det internationella trycket på regeringen att få i gång en dialog som kan minska spänningarna. Nästa år är det presidentval i Colombia och vänsteroppositionens Gustavo Petro är just nu favorit. Om våldet inte stoppas riskerar det att bli en blodig valrörelse.