Hungerkravaller har brutit ut i fattiga förstäder till Chiles huvudstad Santiago. Kravallpolis skickades ut när befolkningen gav uttryck för den ekonomiska desperation som växt sig allt starkare i en ekonomi lamslagen av coronapandemin.

Demonstrationerna kom kort efter att myndigheterna utfärdat en hårdare karantän i huvudstadsregionen för att försöka bromsa stigande smittotal.

Reformerna har lagts på is

Chile var motorn i den proteströrelse som skakade en lång rad latinamerikanska länder under 2019. Protester mot höjda priser i Santiago de Chiles tunnelbana blev startskottet för en bred rörelse som visade sitt missnöje med höga levnadskostnader, låga löner och stora klyftor mellan rik och fattig.

Det politiska systemet skakades om och Chiles konservativa president tvingades ombilda sin regering, införa sociala reformer med ökat stöd till de fattigaste och gå med på att folkomrösta om landets konstitution. Men reformarbetet lades på is när covid-19 slog till. De senaste dagarnas protester markerar en nystart för missnöjet.

Små plåster på såren

Och situationen i Chile är långt ifrån unik. Latinamerika är världens mest ojämlika världsdel och runtom i regionen börjar situationen bli ohållbar – hur länge kan utsatta människor hållas borta från gator, arbetstillfällen och inkomster innan situationen exploderar? Coronakrisen kastar ljus på otrygga arbetsförhållanden, trasiga skyddsnät och en avgrundsdjup klyfta mellan underfinansierad offentlig sjukvård och dyra privatsjukhus.

De flesta latinamerikanska regeringar har visserligen infört stödåtgärder för att lindra den värsta utsattheten under pandemin – enligt en beräkning ska 58 procent av Latinamerikas befolkning ha mottagit någon form av stöd. Men i de allra flesta fall rör det sig om små plåster på såren som inte räcker när krisen drar ut på tiden.

Majoritet saknar fast inkomst

Jag ringer bekanta i olika länder som likt de flesta latinamerikaner försörjer sig i den informella sektorn – alltså saknar fast inkomst och ekonomiska marginaler. Där det är lönen från dagens eller veckans arbete som ser till att det finns arepas, tortillas eller bröd på bordet. Fram växer en bild av utsatthet och stor oro för framtiden.

Rosario i Mexiko berättar om grannar som säljer av tillhörigheter utanför hemmet, poliser som utpressar folk på pengar och kriminella som gräver upp elkablar för att sälja koppartråden. Och hon har inte sett röken av någon statlig hjälp. ”Politikerna kommer bara när det är valkampanj”, säger hon uppgivet. Gabriela i Argentina har fått ut motsvarande tusen kronor i bidrag men de pengarna är slut för länge sedan. ”Nu lever hela familjen på min mammas lilla pension”, berättar hon.

”Må gud låta oss arbeta”

Pierre i Venezuela berättar om svår bensinbrist och tror att regeringen är livrädd för upplopp och därför inte kommer att häva karantänen innan de hittat någon form av lösning på krisen. Flor i Colombia bor i ett område där människor som har slut på mat hängt röda tyg från sina fönster i protest. Hon har inte fått någon ekonomisk hjälp från myndigheterna utan istället tagit ett lån. ”Må gud låta oss arbeta snart”, säger hon.

Latinamerika befann sig i en svår ekonomisk situation redan innan covid-19 och är nu på väg in i en djup depression som kommer att kastas miljontals människor ner i fattigdom. Och vem som ska betala för krisen håller redan på att segla upp som en avgörande politisk stridsfråga.

Förmögenhetsskatt på agendan

I en rad länder diskuteras nu införandet av en förmögenhetsskatt för att få den rikaste delen av befolkningen att bidra mer till krishanteringen. Alldeles nödvändigt för att inte de fattigaste ska få ta den värsta smällen menar anhängarna till förslaget. Helt fel säger företagargrupper som varnar för kapitalflykt och uteblivna investeringar just när ekonomierna skriker efter hårdvaluta.

Coronapandemin är inne i sitt mest kritiska skede i Latinamerika med snabbt stigande antal smittade och döda. Det som väntar när virusstormen har lagt sig kommer att bli minst lika dramatiskt. Då kommer fokus snabbt åter hamna på ekonomi och fördelningsfrågor – just de faktorer som gav upphov till fjolårets protestvåg.