När jag bodde i Peking åkte jag till Xinfadi när jag skulle köpa krångliga grejer. Mina första tre år i Peking visste jag inte att Xinfadi fanns, men livet blev lite bättre när jag hittat dit. Xinfadi är en djungel, men man kan hitta alla möjliga användbara saker. På Xinfadi köpte jag mina kaffebönor, min espressobryggare och min yoghurtmaskin. Billigt.
Xinfadi låg en besvärlig taxiresa bort. Och sedan blev det ännu jobbigare att ta sig hem igen med alla påsar. Jag var alltid sur när jag varit där en stund. Nån gång ringde min pojkvän precis när jag försökte manövrera en miljard kassar för att ta mig ut från Xinfadi.
Reste till Wuhan
Han skulle bara säga att jag måste ta tåg, själv, i elva timmar hela vägen till Wuhan när vi skulle hem till hans föräldrar på nyår. Han skulle flyga, eftersom han var flygvärdinna och fick gratisbiljetter. Jag blev sådär orimligt sur som bara en utlandssvensk som försöker ta sig hem från Xinfadi med en miljard påsar med småpryttlar kan bli.
Sen fick han på nåt sätt med mig på flyget. Men han fick sitta på flygtoan under starten, för det fanns inte några andra lediga platser. Jag slapp ta tåget i alla fall.
”Jell-o på väggen”
Den offentliga kinesiska berättelsen om covid-19 handlar om att staten lyckas kontrollera någonting som verkar omöjligt att kontrollera. Som att spika fast Jell-o på väggen, kanske – för att använda ett citat från Bill Clinton år 2000, som handlade om att Kina aldrig kommer att klara av att kontrollera internet. Jell-o är en geléaktig efterrätt.
Laxen är borta
Flera av de största mataffärerna i Peking – Chaoshifa, Wumart och Carrefour – har tagit bort laxen från hyllorna. Norge exporterar inte en enda lax till Kina just nu. Trots att de kinesiska experterna säger att det vore mer troligt att det är en människa som har hostat på den utpekade skärbrädan. Men det spelar inte så stor roll för den offentliga berättelsen.
Huvudsaken är att myndigheterna lyckas kontrollera utbrottet. Och att lyckas smittspåra inne på Xinfadi känns lika omöjligt som att spika fast Jell-o på väggen, tycker jag. Eller någon annan efterrätt. Tiramisu kanske.