SVT:s Friktion ringde upp Serefhan Ciziri. Han har bott i Sverige och bland annat varit kommunalråd för Vänsterpartiet i Huddinge, men har flyttat tillbaka till sydöstra Turkiet. Han bor strax utanför Nusaybin när gränsen mot Syrien. Det är en av de städer som drabbats värst av striderna. För tre månader sen bodde över 100.000 människor i staden, nu är bara 20.000-30.000 kvar, säger han.
– Ungefär tre fjärdedelar av staden är förstörd. Vissa områden är inte lika förstörda. För att PKK-sidan inte hade grävt ner gropar och byggt barrikader i de kvarteren. Det pågår ett väldigt grymt förstörelsekrig. De stridande parterna är väldigt hänsynslösa. Gator, hus, skolor, sjukhus, ingenting fungerar, berättar han.
FN oroade
Förra sommaren bröts vapenvilan mellan PKK, som terrorstämplades av EU 2004, och Turkiets regering. De senaste månaderna har intensiva strider rasat i delar av sydöstra Turkiet.
I staden Cizre vill FN utreda en påstådd massaker på civila och FN:s chef för mänskliga rättigheter kallar den turkiska offensiven för ”extremt alarmerande”. Serefhan Ciziri beskriver en märklig vardag.
– Du hör explosioner. Ditt hus darrar, som av en jordbävning. Du hör hela tiden skottlossningar. Barnen kan inte gå i skolan. Min elvaåriga dotter frågade mig: ”Vem startade det här kriget pappa?” ”Jag vet inte”, sa jag. Då sa hon ”Gud förbanne dem som startade kriget.”
Svårt få mat
Långa perioder har det varit utegångsförbud i staden. De som är kvar har varit fångna i sina egna hem och ibland haft svårt att få tillgång till mat och vatten.
– De som bor där vill ju bara att det ska ta slut och få leva ett normalt liv. Och det måste till förhandlingar. Turkiet kan inte klara kurdfrågan genom att använda oproportionellt våld. Och PKK måste också förstå att genom våld kan de inte besegra den Turkiska staten. Så det finns bara en väg, att sitta vid förhandlingsbordet, säger Ciziri.
Hela kulturen påverkas
När striderna så småningom slutar väntar ett mödosamt återbyggnadsarbete.
– Det är inte bara människor som far illa, det är grönskan också. Jag har en stor gård, med fruktträd och många blommor. De kommer ju dö när ingen vattnar dem. När grönskan dör, dör samhället. Djuren har inget att beta. Många av våra symboler och metaforer kommer från naturen, de kommer också försvinna av det här jävla kriget
Svordomen känns lite märklig från en medelålders man med vänlig uppsyn. Serefhan Ciziri ursäktar sig.
– Ursäkta, men det är ett jävla krig. Det är helt meningslöst våld. Jag förstår inte vad de vill bevisa.