– Visst kan ni komma, vi har bara lite lokalproblem, sa Alen Turkovic, ledare för Stolac Brass Band, på telefon.

Det är något av en underdrift.

Stolac Brass Band hyllas utomlands, men i Stolac, som en gång betraktades som en kulturstad, är scenerna 20 år efter krigets början, fortfarande ruiner.

Ekonomiskt i botten

Trots stora internationella insatser i Bosnien, inte minst från EU, är ekonomin är i botten, utländska investerare vågar inte satsa, över 40 procent av befolkningen är arbetslös och många lever på fattigdomsgränsen.

Fredsavtalet i Dayton år 1995 delade Bosnien och Herecegovina i princip efter frontlinjerna i kriget som tog över 100 000 människors liv, och där det förekom inslag av folkmord och etnisk rensning Regionerna fick ett stort självstyre och de politiska partierna formerades efter de stora folkgrupperna; muslimska bosniaker, bosnienserber och bosnienkroater.

Politiska splittringen bara ökar

Men centralregeringen förblev svag och splittringen har snarast ökat. Ledande politiker har sagt att de inte tror på Bosnien som ett land, och det finns förslag på ytterligare delning. I Stolacs grannstad Mostar har man inte ens lyckats hålla val i höst.

Den gamla bron i Mostar som förstördes under kriget men som byggts upp igen var tänkt som ett tecken på fred och försoning, men Mostar har förblivit en delad stad. Här finns två postbolag, två gasbolag, ja två av det mesta.

EU:s misslyckande i Mostar

Det här var också den första stad som EU tog kontroll över utanför sitt eget territorium på 90-talet. Det var ett led i EU:s nya gemensamma utrikespolitik och något av ett experiment. Men det ambitiösa målet att ena Mostar misslyckades helt.

Det innebär inte att inte befolkningen vill det. Opinionsundersökningar visar tvärtom att en majoritet av Mostarborna visst vill enas, men de politiska partierna står långt ifrån varandra.

Etniskt delad skola i Stolac

I Stolac berättar Jasmina Rehadzic vad den splittringen innebär på hennes skola, Stolac High School.

– I skolan är vi uppdelade i två skift. På förmiddagen är det de kroatiska barnen som går i skolan, och på eftermiddagen är det de bosniakiska bvarnen. Vi är alltså här på eftermiddagen och vi träffas ytterst sällan annars. Kontakterna sker egentligen enbart via musiken, säger Jasmina Rehadzic som spelar i Stolac Brass Band.

Barnen i Stolac tvingas använda olika ingångar till skolan, men orkestern står emot. Här samlas både barn och vuxna från alla etniska grupper.

– De här fyrtio skapar något helt unikt tillsammans, och för att musiken ska likna något och låta bra, så måste de lyssna på varandra. Det är något som inte händer här i Bosnien i dag. Ifall de som bestämmer här lyssnade på varandra som orkestern gör, och inte bara berättade sin egen historia hela tiden,  då skulle de också kunna lära varandra, säger Alen Turkovic, en av orkestermedlemmarna.

Svårt få stöd till långsamma processer

Nansen Dialogue Centre stödjer aktiviteter av det här slaget, men det är en långsam process när människor ska bygga fred själva och resultatet är inte alls givet – det är svårt att få EU-stöd till sånt. Det är synd, säger Nebojsa Savija Valha, projektledare på Nansen Dialogue Centre i Sarajevo.

– Jag kallar det möjligen lite radikalt ”antropologisk okunskap”. Om du verkligen vill förändra ett samhälle i grunden, så måste du känna till mer om dem som bor där och veta hur samhälllet fungerar ner i minsta detalj. Om du ska kunna bidra till någon bestående förändring, säger Nebojsa Savija Valha.

Elitsatsningar som inte bidrar till fred

Och det finns en djupare kritik bland freds- och konfliktforskare mot EU och andra stora fredsbyggare i västvärlden i dag.

Att det är elitinstitutioner med normer som, trots goda intentioner, inte alltid sipprar ner, eller alls hjälper till att försona samhällen med svåra etniska konflikter. Många av dem återfaller i krig inom några år.

En av kritikerna är Oliver Richmond, professor i fredsforskning vid universitet i Manchester i Storbritannien. Han har under många år forskat kring fredsbyggen i världen, inte minst i Bosnien och Kosovo.

Dåliga fredsbyggen kan förstöra

– Sättet som vi bygger fred, och som vi hjälper till att bygga fred, kan i själva verket så frön till nya konflikter. Och det är precis det vi ser i Bosnien och Hercegovina. EU lyckades inte förhindra konflikten och de har haft över 15 år på sig nu, men Bosnien är fortfarande ett mycket splittrat land. Och de institutioner som de externa aktörerna, bland dem EU, har hjälpt till att bygga upp, har bara bevarat den splittringen, säger Oliver Richmond.

Han fortsätter:

– Vi kunde ha arbetat med en mycket bredare samling aktörer än de politiska eliterna, för att bättre förstå; hur en fredlig ordning upprätthölls förr; hur samhället var format och varför allting gick fel. Då kunde det nya landet ha byggts på bais av erfarenheter från de positiva tendenserna, säger Oliver Richmond.

EU tillbakavisar kritiken

Men Renzo Daviddi, vice chef för EU-delegationen i Bosnien och Hercegovina, håller inte med om kritiken om elitbygge. Med en reservation.

– Uppriktigt sagt vet jag inte riktigt, min erfarenheter handlar i första hand om öst. och centraleuropa och först senare Balkan, och då inte bara Bosnien utan flera länder i regionen. Men min uppfattning vid de tillfällena är att vi har arbetat ganska nära befolkningen i länderna, säger Renzo Daviddi vid EU-delegationen.

– Men när det gäller verkligt inflytande, i att bygga institutioner och staten ska se ut och freden ska fungera, då ligger nästan all makt hos antingen maktgiriga politiker eller en grupp internationella aktörer som faktisk inte vet så mycket om platsen de är på. Så det är inte så konstigt att fredsbygget Bosnien och Hercegovina har frusit, säger Oliver Richmond, professor i fredsforskning.

Lokala fredsbyggare fortsätter

Tillbaka till orkestern i Stolac, som kämpar för att få tillgång till fasta lokaler för att kunna repetera. Än har de inte hörsammats av politikerna.

– Jag hoppas på en ljusare framtid här i Stolac, och att alla kunde samarbeta bättre och vara mer med varandra, säger Neva, en av flickorna i orkestern.

Vill du bo kvar här i framtiden?

– Ja det är klart, säger Neva och skrattar.