Kontrollen över regionen Xinjiang i nordvästra Kina är ett politiskt projekt som verkar trotsa spelets regler. Hur kan det någonsin ha verkat vara en bra idé?
Kinas president Xi Jinping anser att det var ideologisk slapphet och ryggradslöst ledarskap som gjorde att Sovjet förlorade kontrollen över sitt stora område och att gränsområdena bröt sig loss. Det får inte hända i Kina.
Övervakar område stort som tre Frankrike
I Xinjiang har man stängt in en miljon muslimer i läger och skapat tekniska förutsättningar för ett ljustätt övervakningssamhälle i ett område lika stort som tre Frankrike. Även om man bortser från den humanitära katastrofen återstår ändå frågor: Det måste vara så dyrt? Och om det är terrorism man är rädd för, underblåser man inte bara värre radikalism?
Innan Xi Jinping blev president hade Kinas ledarskap en annan inställning till Xinjiang. Den tidens politiska mantra var att det bästa sättet att motarbeta terrorism är att höja människors levnadsstandard. Men 2014 ändrade Xi Jinping riktning, efter tre blodiga terrorattentat som tillskrivits uiguriska separatister. Strax efter en resa till regionen kallar han religiös extremism för ett virus och lägger fram planerna på ett “folkets krig” mot islamistisk terror.
För Xi ansåg inte att ekonomisk tillväxt var ett vaccin mot extremism eller separatism. Dessutom såg han framför sig ett växande inflytande från Centralasien och de islamistiska strömningarna i regionen.
Xi Jinping har egna, personliga erfarenheter totalitär maktutövning. År 2000 fick han som ung och dynamisk provinsguvernör i Fujianprovinsen sitt porträtt på förstasidan av magasinet Chaoshidai. Först konstaterar journalisten att Xi Jinping blivit tjockare sedan han såg honom sist, men senare i texten kommer de in på Xis familjehistoria. Xi säger:
“De som haft någon närhet till makt ser den som härlig och spännande, men jag som har sett makten på nära håll ser inte bara makt som i blomsterarrangemang, ära och applåder. Jag ser också fängelsehålorna, och jag ser vinden vända. Jag ser politikens djupare lager”.
Del av den kinesiska verktygslådan
Xi Jinping kommer från en politikerfamilj som både har varit på den vinnande och förlorande sidan i Kinas stora folkliga kampanjer. Xi såg sin pappa krossas av Kulturrevolutionen, och har själv tvingats att bo på landet hos en främmande familj i många år för att “lära av bönderna”.
Gigantiska folkomvandlande politiska projekt är inget nytt i Kina. De ingår i den kinesiska politiska verktygslådan. Men visst har det blivit dyrt. Bygget av kontrollapparaten där har faktiskt gjort så stora avtryck i de offentliga upphandlingarna att utländska forskare reagerat. Vad ska ni med all taggtråd till? Och all övervakningsutrustning?
Det var det tydligen värt.
Xinjiang betyder gränsland, och det är ett viktigt gränsland, för där byggs nu handelslederna till Europa under samlingsnamnet One Belt One Road, eller Den nya sidenvägen. Och det är värt nästan vad som helst faktiskt.
I talen från 2014 säger Xi Jinping att partiet måste “släppa loss diktaturens verktyg” och att man inte får ”visa någon som helst nåd”. Och det är precis det som har hänt.
Se mer i Utrikesbyråns avsnitt Kinas Gulag genom att klicka här eller klockan 21.45 på SVT 2.