”Ett fruktansvärt år”. Så summerade tidningen Le Mondes nyligen Hollandes första år vid makten. Veckotidningen  ”En svag president”, stod det på omslaget till veckotidningen l’Express.

För en president som för ett år sedan vann det franska presidentvalet med drygt 51 procent av rösterna liknar de dalande kurvorna i opinionsmätningarna närmast ett fritt fall. I dag har presidenten endast stöd av knappt 30 procent av dem som tillfrågats i opinionsundersökningarna.

Siffrorna liknar de som företrädaren Nicolas Sarkozy hade under de dagar han var som allra minst populär. I någon opinionsundersökning skulle rentav den förre presidenten vinna över Hollande i ett nytt val.

Vad är det då som gått så illa för Francois Hollande under det år som gått?

Francois Hollande tillträdde mitt under den ekonomiska krisen. Kring hans person fanns förhoppningar om att arbetsnedläggningar och åtstramningspaket skulle bromsas genom en socialistisk regering. Därtill var det också en fråga om person. För många upplevde Nicolas Sarkozy som en lynnig, för vissa rentav opålitlig president, med alltför starka personliga band till den franska storfinansen.

Upplevs som handlingsförlamad

Under sin valkampanj talade Francois Hollande om att han,  underförstått, i kontrast till sin företrädare – ville vara en ”normal” president. Det har han också varit, i alla fall med svensk mått mätt. Men för många fransmän har hans relativt chosefria, tillbakadragna och mindre auktoritära stil uppfattats som ett uttryck för svaghet eller rentav för handlingsförlamning.

En del av Hollandes bristande popularitet handlar alltså om hans person eller åtminstone om  hur han bedrivit sitt presidentskap i offentligheten. Hans initiativ att dra ned på politikernas kostnader och privilegier har visserligen bidragit till att många (50 procent) fortfarande uppfattar honom som en ”hederlig” politiker, men när det gäller hans förmåga att styra landet i en svår tid är tilltron svag.

Inte önskad effekt

Bråken och de stora demonstrationerna kring hans förslag att ge homosexuella rätt att gifta sig har dels gjort honom impopulär bland högerväljare, dels skymt andra frågor som oroar fransmännen i betydligt högre utsträckning, i synnerhet de som handlar om landets ekonomiska situation.

Samtidigt som Hollandes regering lovat att sanera stadsfinanserna och därmed begränsa utgifterna, har den ökande arbetslösheten, som nått rekordnivåer de senaste tiden, också fått delar av tidigare förhoppningsfulla vänsteranhängare att misströsta. Presidentens ”verktygslåda”, som han kallar det, för att få igång tillväxten har hittills inte haft önskat effekt.

Som före detta partisekreterare under ett par decennier i det turbulenta och konfliktfyllda socialistpartiet sägs han ha utvecklat en förmåga att ta stryk utan att låta sig sänkas av det. För många är det just den taktiken han utnyttjar nu när han fortsätter att framträda, till synes opåverkad av den djupa förtroendekris han själv och hans regering upplever.