När Japan häromveckan meddelade japanska staten hade köpt tre öar från sina japanska ägare, tre öar som Japan och Kina tvistade om – ja, då exploderade Kina i en rad antijapanska protester.
Liknande protester förekom i Japan, men det var de kinesiska som väckte världens intresse. För det var något märkligt som skedde:
Vrede mot egna ledningen
Mängder av människor visade sin vrede och det var en vrede som var riktad också mot den egna ledningen som man ansåg var för mjuk mot Japan.
Det var i allra högsta grad ett vågspel av de kinesiska ledarna att på det sättet låta sig kritiseras offentligt i ett besvärligt inrikespolitiskt läge.
Hur långt får det gå?
För det är ingen tvekan om att den kinesiska ledningen medvetet släppt fram dessa nationalistiska protester. Det anses av många bedömare som ett vågspel.
Mycket riktigt har de också avtagit efter ett par intensiva dagar. Frågan är bara om fler intermezzon runt öarna kan starta nya demonstrationer. Och hur långt de får gå.
Taiwan komplicerar
Det hela kompliceras av att Taiwan – som Kina ju inte erkänner som en självständig stat – har gått in i konflikten. Det betyder också att USA skulle kunna blandas in eftersom både Japan och Taiwan har nära förbindelser med USA.
Frågan handlar dessutom inte bara om dessa obebodda öar, det handlar om inflytandet över den olje- och gasrika Sydkinesiska sjön. Det kan bli en komplicerad konflikt som också handlar om prestige.
Våghalsigt
Det som ytterligare komplicerar bilden i Kina är att partiet inom kort ska inleda ett byte av landets ledning, både partichef och president.
Visserligen verkar de flesta bedömare överens om att båda posterna ska gå till Xi Jinping, men det är ändå våghalsigt att både byta ledning och samtidigt befinna sig i en kris med Japan, som är Kinas viktigaste handelspartner.
Det finns å andra sidan bedömare som menar att Kinas hårda reaktion på Japans köp av öarna är ett sätt att skapa en känsla av kinesisk nationell samhörighet.
Gott tecken
Läget är lika komplicerat i Japan. Där ska premiärminister Yoshihiko Noda gå ut i ett parlamentsval. För honom kan kompromissvilja betyda ett nederlag, om de nationalistiska känslorna får svalla på båda sidor.
Kinesiska patrullbåtar har nu siktats i de omstridda öarna farvatten. Men bedömare i Kina och Japan menar att detta skulle kunna ses som ett gott tecken.
Disciplinerade
Det är inte delar av den kinesiska fiskeeskaden på tusen båtar som det varit tal om. Den har inte setts till. Om den skulle närma sig med nationalistiska kineser, är risken stor för sammandrabbningar med japanska stridskrafter.
Men både de japanska och kinesiska marinenheterna beskrivs som disciplinerade. De är medvetna om att en utväxling av fientliga handlingar kan skapa en kris som kan bli svår att lösa.
Det finns kontakter
Det som gör att det finns optimism om att krisen kan lösas – låt vara kanske med smärre intermezzon – är att Japan och Kina inte är främmande för varandra. Hittills har bara Japans och Taiwans kust bevakning sprutat vatten på varandra.
Det finns upparbetade kanaler för kontakter mellan Japan och Kina. Det gäller inte minst de intensiva handelsförbindelserna. Men även diplomatiskt finns det kanaler och man bedömer att de skulle kunna klara en kris utan att gripas av panik och hysteri.
Kina ett skällsord
Det som möjligen kan verka avkylande är att USA har ett finger med i spelet. Enligt ett avtal från 1960 skulle USA komma till Japans skydd vid ett angrepp från Kina.
Det är frågan om Kina vill riskera en militär konflikt med ett USA som på sistone har rustat upp i Sydostasien. Samtidigt ska man komma ihåg att Kina är ett skällsord i den valrörelsen i USA, där både Obama och Romney talar om att amerikanska jobb går förlorade till Kina på grund av dess handels- och valutapolitik.
Måste hålla tillbaka
Men alltsammans utgår från att de båda ländernas ledningar har kraft att hålla tillbaka sina nationalistiska styrkor och att inte låta demonstrationer och andra protester gå får långt. Det förutsätter också att inga militära intermezzon går för långt och förvärrar den upprörda situationen.