Leriga hundvalpar skäller medan prästen Tibor Varga dukar pappersförpackningar med sardiner, mediciner och en dag gamla brödlimpor på ett träbord.

Det kommer hela tiden nya människor till den nedlagda tegelfabriken i utkanten av staden Subotica, i norra Serbien, som nu fungerar som ett slags tillfälligt flyktingläger.

Vi möter många afghaner som har flytt sitt krigshärjade land och söker ett annat liv i EU. Unga killar springer över järnvägsspåret och in i en skogsdunge. De tvättar sig.

När vi träffar Tibor Varga finns det ungefär 400 personer runt tegelfabriken och i det avlägsna skogsområdet, som kallas för jungeln.

– Jag kan inte gå till Afghanistan eller Pakistan och förbättra något. I stället kan vi dela med oss av det vi har, säger Tibor Varga.

Vilar inför resan mot Ungern

Tibor Vargas besökare har inte kommit för att stanna. I Subotica är det bara 10 kilometer till den ungerska gränsen. En övergång till ett land som över 95.000 har passerat hittills i år för att ta sig in i EU. Flera av dem som vandrar längs Balkanrutten upp mot Ungern känner till Subotica och tegelfabriken. En person berättar att han hörde talas om den redan i Grekland.

Vid den ungerska gränsen kommer flyktingarna till Schengenområdet, vilket gör det möjligt för EU-medborgare att komma in i medlemsländerna utan gränskontroller – och den fortsatta resan kan bli lättare.

På andra sidan gränsen patrullerar de ungerska myndigheterna gränsområdet där Ungern just nu bygger ett 17 mil långt stängsel längs den serbiska gränsen, ett bygge som skapat starka reaktioner i Serbien. Men hos Tibor Varga vilar man innan den långa färden mot Ungern fortsätter.

”Vill till Sverige”

En av dem är Murtaza Salih, en 17-åring från Afghanistan, som lämnade sin familj för tre månader sedan. Han har passerat flera länder, bergskedjor och skogar och kom till tegelfabriken för fyra dagar sedan. Nu är han på väg till Ungern tillsammans med ett trettiotal andra personer.

Murtaza talar med en lugn ton och berättar att han har fyra syskon och en mamma att ta hand om.

– Jag behöver tjäna pengar till min familj, jag har ingen pappa. Det är bara Gud som vet vad som händer nu.

Han vill åka till ett land där han kan känna sig säker.

– Jag tror att Ungern är ett väldigt fattigt land. Jag vill till Sverige. Om regeringen i Sverige vill hjälpa mig och min familj kommer jag att bli glad. Jag älskar min familj och saknar dem.

”Kärlek starkare än hat”

Tibor Varga drar på sig en gul reflexväst. Hans uppdrag handlar om att dela med sig av det mest nödvändiga till de som har minst. Han berättar att han inte tänker så mycket på politik. Att smugglare verkar på platsen för att ta människor över gränsen till Ungern berör honom inte.

Men Tibor Varga ser sig inte som en frälsare trots att utdelningen av förnödenheter är stundtals ceremoniell. Han har arbetat i 11 år med den kristna organisationen Östeuropeiska Missionen, och under mer än 35 år med humanitär hjälp tillsammans med den protestantiska kyrkan.

– Kärleken kan övervinna allt hat. Det är vår stil, säger Tibor Varga.