I den ekonomiska teorins perfekta värld så består olika marknader av massor av köpare och säljare.
Företagen tävlar med varandra med kvalitet, innovation och pris medan konsumenterna har full koll på läget.
Det är med andra ord ingen match att välja den bästa varan eller tjänsten. Dessutom, som grädde på moset, görs köpet till rätt pris. Den här framställningen skulle kunna avslutas med sagans ”... och så leve de lyckliga i alla sina dagar” – tror inte det! – för så här ser det ju inte ut i verkligheten.
Kunder förväntas acceptera erbjudanden
I den verklighet du och jag lever i så strävar företagen att bli så ensamma de bara kan genom att konkurrera ut konkurrenter.
I slutändan blir det några få företag kvar som dominerar och kunder som ofta bara har att ta ”skeden i vacker mun” och acceptera de erbjudanden som ges.
Ett exempel i den privata världen är bankvärlden med fyra stora konkurrenter som har nått en nivå där alla (det vill säga de själva – inte kunderna) tjänar på en ”lagom” konkurrens.
In kommer fransmannen Jean Tirole, årets ekonomipristagare. Han har tillsammans med andra och funderat på hur man kan få den här typen av marknader där kunden annars är dömd att bli en ”loser” att fungera.
Det handlar om att ha myndigheter som kontrollerar och lagar som reglerar. Samtidigt får ju detta ”byråkratipaket” inte slå ihjäl innovation och viljan att våga satsa pengar och kraft.
Ger ingen enkel lösning
Företagen skall alltså vara fortsatt motiverade, samtidigt som myndigheternas kunskapsundertag gentemot företagen jämnas ut så att staten använder lagom ”våld”.
I offentlig verksamhet så måste Skolverket kunna se att skolpengen ger den utbildningskvalité den också var tänkt att ge. Skolföretaget ska inte ges möjlighet att enbart spara sig fram till vinst. Samtidigt så ska skolbolagen ändå vara lockade att driva bra skolor.
En lösning Jean Tirole medverkat till är att man med smart utformade kontrakt med utförarna löser myndigheternas kunskapsundertag så att de betalar rätt pris.
Kontrakt som gör att motivationen både att spara och utvecklas lever vidare hos företagen utan att tumma på kvalité.
Men han ger ingen enkel lösning på problemen. Ett bestående bidrag som han givit är nämligen att varje marknad är unik – skolvärld och bankvärld kräver olika kontroller för att kunden/barnet inte ska fara illa. Om nu inte världen – baserad på marknaden – är perfekt så måste myndigheter lagar/regleringar jämna ut balansen.