Visst, det är lätt att stämpla sin omvärld som inkonsekvent. Men för att ledas av en president som så ofta klagar på ”cancel culture” är den ryska makten påfallande begiven på att tysta kritiker. Då snackar vi något mer bryskt än avstängda Instagram-konton.
Vad exakt som drabbat flygplanet tillhörande Wagnergrundaren Jevgenij Prigozjin återstår att se, liksom vad eller vem som kan ha legat bakom. En del kommer vi kanske aldrig veta med någon vidare säkerhet.
Detta kommer förstås inte hindra folk från att spekulera och analysera och om detta visar sig fruktbart så desto bättre. Men under tiden kan man fundera på vad Prigozjins förmodade död får för konsekvenser i Ryssland. Särskilt i kombination med två andra nyliga händelser – enskilt iögonfallande men sammantaget slående.
Igor Girkin
Den första var gripandet av Igor Girkin, kallad Rysslands mest deprimerade krigsbrottsling. Girkin är tidigare underrättelseofficer, rysk befälhavare under invasionen av Ukraina 2014 och i sin frånvaro dömd massmördare för nedskjutningen av passagerarflygplanet MH17 samma år.
På senare tid har Girkin sadlat om till nationalistisk krigsinfluencer, en så kallad militärbloggare. Bland dessa ”milbloggare” finns några av ryska krigföringens skarpaste kritiker.
Inte för att de är emot kriget, tvärt om. De är bara missnöjda för att det inte gått bättre. Girkins nisch är en sorts svartsynt sarkastiska svador riktade mot de utpekade dumskallarna i det ryska militäretablissemanget.
Och, med tiden, mot Putin själv.
Nästa år avser Ryssland hålla vad man i bred bemärkelse kan kalla presidentval för kommande sexårsperioden. Den 18 juli skrev Girkin på appen Telegram att ”landet överlever inte sex år till med denna fega medelmåttighet vid makten”. Den 21 greps han av polis.
”F d general Armageddon”?
Den andra iögonfallande utvecklingen var att general Sergej Surovikin härom dagen enligt flera ryska medier fick kicken med oklar karriärdestination. Surovikin, ibland kallad ”general Armageddon”, ses allmänt som nära Prigozjin även om han inte vädrat samma offentliga kritik.
Ett tag sattes han att leda Rysslands krig mot Ukraina vilket gladde militärbloggare, innan maktkampen tog en ny vändning och han petades till flygvapenchef. Efter Prigozjins midsommarmyteri kom rykten om att Surovikin känt till planerna, och han försvann plötsligt ur offentligheten.
Nu, vad det verkar, även från sin nya post.
Slutklagat
Den gemensamma nämnaren mellan de tre – Prigozjin, Girkin och Surovikin – är inte deras varma vänskap. Girkin och Prigozjin är tvärt om fiender som på sant influencervis fejdat öppet. Däremot är de tre nyckelgestalter i den hårdnationalistiska falang som samlat Wagnergruppen, den ilsket kritiska militärbloggosfären och missnöjda delar av militären.
Att klagokören har fått hållas beror på att den trots allt fyllt en funktion. Som ventil för missnöje med krigs(o)lyckan. För att det behövs rivaliserande fraktioner för att Kreml ska kunna spela dem mot varandra. Och för att den trots allt representerar en ansenlig del av befolkningen.
Det tycks det nu vara slut på. Det är svårt att inte ana en småskalig utrensning efter midsommarmyteriet där makten stärker sitt grepp. Även om vi nu föreställer oss att Prigozjins flygplan bara drabbats av en olycka blir signalen densamma:
Sitt ner och håll truten. Gnällfesten är över.