I flera år har jag följt fenomenet kring de svenskar som åkte från ett av världens bästa länder till världens värsta terrororganisation och mördarsekt, Islamiska staten. Redan 2012 började de första svenskarna att resa till Syrien för att göra jihad. 2014 utropas IS så kallade Kalifat. Omkring 300 reste från Sverige för att ansluta till IS. Sverige ligger i topp, trea per capita i Europa.
Vad har då Sverige gjort för att verka mot detta? Dessvärre mycket lite. Varken förebyggande insatser eller lagstiftning har funnits på plats. Det har också saknats vettiga insatser för de som kommit tillbaka. Till exempel saknas avradikaliseringsprogram. Inget stoppade dessa personer från att resa och av de 150 som kommit hem igen så har bara ett fåtal ställts inför rätta.
Priset: förhöjt terrorhot i Sverige
Priset har de som drabbats av IS fruktansvärda övergrepp fått betala. Bland annat alla de muslimer som mördats i Syrien och Irak, de som dödats i IS terrorattentat och de yazidiska kvinnor och barn som kidnappats och sålts som sexslavar. Något som FN klassar som folkmord, vilket Sverige inte har gjort.
Priset är också att vi i dag har ett förhöjt terrorhot i Sverige. För samtidigt som resorna till Syrien och Irak tog fart så har de våldsbejakande islamistiska miljöerna vuxit i Sverige.
Och priset har också de anhöriga till flera av de som sögs in i terrorsekten fått betala. Sverige har varit senfärdiga i denna frågan på flera plan. Det finns anhöriga som stöttat sina barns val, men en stor grupp vars barn rest är lika mycket emot IS som vem som helst av oss. Deras röster har knappt hörts.
Anhöriga lämnas ensamma
Efter SVT:s rapportering om de anhörigas vittnesmål får jag ett sms av en mamma vars dotter reste till IS. Hon skriver, “tack för att ni ger en bild utifrån de anhörigas perspektiv. det behövs. Att vara anhörig är en kamp med skuld och skam. Jag har lärt mig att leva med skammen, men det är svårare med skulden.”
De anhöriga har lämnats ensamma med sin skuld och skam. Istället borde vi lyssna på dem för att ta lärdom så att inte fler dras in i den värsta av mördarsekter.